20
Sep

Tjuriga o envisa.

Det är den allmänna uppfattningen om mig o mina gelikar.
Åtminstone är det vad som påstås i allehanda astrologiböcker.
Och jag är den första att hålla med.

Jag kan tjura så pass att jag till o med kan bli sur på mig själv ibland.
Vilket säkert när det ska kombineras med envishet måste va spyframkallande för omgivningen. Själv vägrar jag dock att se den där envisa egenskapen som nåt negativt…
i mitt fall är den i alla fall den främsta orsaken till att jag överhuvudtaget fortfarande existerar.

Men när man hunnit läsa på lite mer om oxarna så upptäcker man att även vi har egenskaper o personlighetsdrag som kan uppfattas som positiva; praktiskt lagda, charmiga, trygga, lojala o musikaliska. (det där sista är jag den första att ställa mig tvekande till……) För det är vi också; aningens skeptiska.
Men har du väl fått en Oxe att acceptera dig så har du hittat en lojal vän som kommer stå upp för dig i vått o torrt.
Givetvis till en viss gräns vill säga.
Det kan säkert ibland tyckas att vi är omåttligt tröga o sega när folk emellanåt tar vår lojalitet som nåt för givet o nåt som inte behöver värdesättas eftersom den liksom aldrig tar slut oavsett hur man beter sig.

Till er kan jag säga… läs på bättre!
;)

13
Apr

Jag har alltid trott att det måste va lätt att befinna sig i hjältars närhet.
Att det liksom skulle vara som att lite fromt bara stå där vid den strålande stjärnans sida och bli berikad o värmd av klokhet, visdom, tapperhet o styrka.

Riktigt så enkelt är det tydligen inte.
Inte i alla hjältesagor i alla fall.

Jag vet för det är just nu vad jag gör.
Befinner mig i hjältars närhet.
Problemet är bara att den ena hjältens styrka är större i hans hjärna än vad den är i hans kropp, hans tapperhet börjar vackla o visdomen börjar ana att kampen mot det onda trots allt ser ut att förloras.
Den andra.. som för övrigt är en hjältinna… är fylld av så mycket värme o vilja att den nästintill utplånar allt annat. I detta fall önskar jag så att viljan kunde räcka för att övervinna alla fiender.
I sagan är det så vill jag minnas… i riktiga livet är det det inte har jag lärt mig.

Kvar återstår den sista riktiga hjältehandlingen;
att inse sitt öde och med tapperhet och mod släppa taget om det kända.
Hjälterollen ska väl ärvas kan jag tänka.
Det vore bra… för den kommande tiden behöver jag nog en hjältinnas tapperhet, styrka o mod.

22
Nov

good20for20nothing

13
Feb

dallas

För människor utan umgängeskrets.

15
Jan

Ibland hittar man de där klockrena bilderna.
Som i dag när den här bilden dök upp på Fejsers.

Enough said!   :)

06
Jan

 

 

 

 

 

 

 

Jag är mycket väl medveten om att vi två
hamnade lite på fel fot med varann under
fjolåret.

 

Men i kombo med denna underbara text  —>
så går det inte att göra annat än att konstatera att;

God Karma is still the shit!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

02
Jan

För en person som kraftigt ogillar när folk lägger nycklar på bordet, undviker att slå upp paraplyn inomhus och aldrig i livet skulle få för sig att sätta på sig vänster sko före den högra så känns kommande år rätt rejält osäkert.

13 har aldrig klingat riktigt bra.
Men såhär två dagar in på det så är jag i alla fall beredd att ge det chansen.
Och so far så tycker jag att det bevisat att det nog kan va värt det.

Att tolvan är uträknad, avvinkad och passerad till handlingarna känns däremot ruggigt gott.
Den placerade sig inte i topp som helhet även om avslutningen var överraskande hjärt och plånboksvärmande.
Men nu påstår ju optimisterna att det är i motvind man lär sig att segla.
Inför detta år vill jag då meddela att jag inte bara fått de kunskaper jag tror mig behöva utan även att jag aldrig påstått mig varit intresserad av nån sjöfartskarriär.
Kräkas hejdlöst kan jag hitta andra anledningar att ägna mig åt.
Tack så mycket för det.

Den efterlängtade ledigheten är snart slut.
Dygnet måste börja vändas tillbaka o allt ska så smått återgå till vardag.
Dock hoppas jag att det är med undantag för två saker. Lova kan jag inte… men hoppas klarar jag.

Avslutningsvis kan man inte annat än konstatera att man lär sig nya saker runt ett pokerbord hela tiden. Om man bara vill vill säga.

27
Dec

Nu börjar det bli lite tjatigt att va så förbannat vaken hela tiden.
Mycket troligt hade jag tyckt att det var helt okej om jag fick kombinera vakenheten med nån typ av utvilad piggkänsla, men kommer man hem runt fyrasnåret om morronkvisten och vaknar klockan halv åtta så går den ekvationen inte ihop.

Nä nu lunkar man istället runt i nån halvdvala. Och så försöker man sig på att använda alla möjliga knep för att till slut få slumra bort en stund.
I dag har jag till o med tittat en stund på Niklas Strömstedt i förhoppning om att tråkas till sömns.
Men när inte ens det funkar så inser man att man är riktigt illa ute.

Tror på allvar jag börjar närma mig gränsen för att min sömnlöshet blir lite farlig.
Känner att jag börjar sitta o fundera över att ta beslut som nog inte är så kloka att ta.
Som att städa fick jag för mig för en stund sen!
Det låter inte sunt. Så sov människa. SOV!

24
Dec

Det är sällan jag brukar tacka kvällsposten i allmänhet och Expressen i synnerhet.
Men det är jul o då ska man va extra snäll så idag på självaste julafton ska jag göra det.

Bock o Tack för era Sportjulnötter på 20 frågor.
Julstressen fick definitivt och skoningslöst stå åt sidan när det vankades frågesport i favvoämnet.
Av resultatet att döma är jag nu färdig med år 2012.
Alla de viktiga frågorna som verkligen gällde nåt prickade jag in.
Att ni sen envisades med gäspframkallande frågor om den inhemska allsvenskan kan jag inte göra så mycket åt. Eller den om Fredrik Ljungberg o nån avslutad idrottskarriär. Där råkade jag gissa rätt när jag chansade på Japan. För det är väl där han har.. eller bör ha befunnit sig de sista tio åren.
Sen han hade mage att ge sig på Mellberg på den där livesända landslagsträningen.
Japp.. jag erkänner glatt att jag såg det. Live!
Jag har blivit kallad nörd. Och jag har alltid i min enfald tagit det som nåt positivt, sträckt på ryggen och tackat saligt.

Men skit i kalsongnissen nu.
Frågan om urinerande i simbassänger under mästerskap den satt i alla fall som en smäck.
Självklart kryss på Lochte och jag kunde inkassera mina nitton poäng.
Mer såna smaskiga detaljer önskar jag mig i julklapp från mitt tv-sports-soffhörn.

För att jag nu inte ska på nåt vis känna mig ifrågasatt i mitt ställningstagande i konflikten Ljungberg/Mellberg så tänker jag nu lägga upp en bild på den som hyser mina varmaste sympatier.
Bara för ren information. Inte alls för att jag på nåt vis tycker bilden är tilltalande.

 

19
Dec

Och här visas ett litet smakprov.
För jag har hört ryktas att det är bra om profilbilden stämmer bra ihop med sanningen så att ingen människa råkar bli tvingad att känna sig lurad på nåt vis.

Uti så fall så får det allt lov att bli en kork i närbild.
Det är så nära verkligheten som det bara går att komma i mitt fall.

Jag får bara vara evigt tacksam att jag inte flyter omkring på ett alldeles ensamt stort hav.
Nix.. jag har istället turen att flyta runt i en vänkrets där det alltid går att rådfråga några mindre korkade personer om vad det liksom är som inte riktigt fastnat.
Som tur är har de samtliga gett ett o samma svar.

Eller tur vete fanken. Smickrande absolut.
Men tur tror jag inte. Jag är för korkad för att ha koll på ens det.

15
Dec

Man lär sig så mycket varje dag.
Ibland är det egna erfarenheter som ger kunskaper och ibland kan det vara genom att lyssna till hur andra har det som man får kloka insikter.
Eller så kan det vara genom att följa den heta svenska debatten.
Eller debatterna för de har nu varit några stycken; de skitnödiga ”politiskt in-i-dumheten korrekta” debatterna.

Häromdan var det barn utklädda till pepparkakor som upprörde.
Nån kom på att nån på nåt sätt kunde ta illa vid sig. Eller om det nu bara visade sig vara ett missförstånd då pedagogerna på skolan inte uppfattade att det fanns nån som ville va en pepparkaka.
Jag hoppas det.
För så dumma kollegor vore tragiskt att ha.

Och så igår kom nästa dråpslag.
Censurering av ett av de heligaste tv-ögonblicken vi har under året.
En av mina favoriter ska plockas bort.
Enbart av en anledning… hon är svart.

Jag har aldrig missat att se Kalle på julafton.
Tvärtom. Tillsammans med familjen har jag varje år bänkat mig för denna heliga tradition.
Så länge morfar levde hade han alltid samma kommentarer på samma ställe (nu är älskade morfar borta men kommentarerna lever vidare genom att mamma varje gång säger ”nu sa alltid morfar…”),
vi skickar runt samma typ av chokladask för att alltid plocka på oss för många bitar trots att vi är proppmätta efter mammas julmat och pappa somnar alltid långt innan Ferdinand sätter sig på humlan… som varje år visar sig vara en geting med gadd.

Men det finns en sak vi aldrig gör.
Aldrig under de där åren i samma soffhörn har nån i sällskapet använt ordet svarting eller neger eller ens mörkhyad i samband med den där knasiga lilla dockan som glatt okejar sig själv efter att ha sagt ordet ”mammi”… något som den vithyade dockan inte klarar av några sekunder innan.
Och då har ändå skaran runt chokladasken i tv-flimrandet stadigt växt under åren;
det har nu suttit åtta barn där som alla mer eller mindre växt upp och blivit vuxna.

Mig veteligen har ingen av dom blivit rasister.
Trots denna, tydligen uppenbara, indoktrinering varje julafton.
Och jag tror mig veta varför. Nämligen det som kallas sunt bondförnuft.

De har varit omringade av förnuftiga som inte har stämplat den där söta lilla knasdockan som nåt annat än just söt o knasig. I våra ögon hade hon varit lika söt och charmigt tokig oavsett hudfärgen.

För kära livrädda medmänniskor…
ingen fostras till rasist genom att ta del av gamla serietidningar, tecknade filmer eller versrader i barnsånger så länge det finns vuxna runt om som fortsätter att envisas med att vara färgblinda och godhjärtade.

De som fostras till rasister görs det tyvärr ändå.
De får det med sig i diskussioner vid frukostbordet när de senaste nyheterna levereras genom tidningar eller morronprogram i tv och radio. Nyheter som att pepparkaksfigurer är bannlysta ur lussetåg.

Så det är bara att bocka och gratulera de framtida sverigedemokraterna.
Även om det blåser lite motvind emellanåt bland järnrör och hata-Palme-verser så kan ni nog hava hopp för framtiden.
Dessvärre.

Och när den dan kommer så hoppas jag att ni anammar herr Almqvists ord från presskonferensen där han var vänlig att förklara att ”de som inte höll med skulle passa sig” när partiet växte.
Pax för att stå först i kön!!!
Ge er på mig först är ni snälla. Ty ingenting har vi gemensamt.
För trots era finputsade och fernissade partiord så har jag förmågan att se under ytan.
Jag lärde mig det bland annat i den där tv-soffan. Där tokdockan var betydligt mer tokig än hon var mörkhyad.

08
Dec

Jag tror inte det finns nån som är mer värdelös på att stå fast vid sina principer än vad jag är.
Ja inte de där riktigt grundläggande sakerna som att jag tror på lika lön för lika arbete och att färgen på ditt skinn har nada att göra med storleken på ditt hjärta.

Nu menar jag heller inte de där med att jag ska bara äta godis på lördagar eller varje söndagsmorron så tar jag en uppfriskande powerwalk på tre timmar. Finns icke en chans att jag skulle lyckas leva upp till sånt, vilket jag för längesen insett, accepterat och lärt mig leva med.

Nej jag menar alla de där principerna som hamnar i mellanläget.
Principer som alltid är jätteenkla att veta att man kan leva upp till så länge man inte befinner sig i just den situationen.
Vi kan ta ett exempel bara för att det inte ska bli så j-a luddigt;
”jag skulle aldrig kunna köra för fort”.
Det var jättelätt att benhårt påstå så länge jag inte hade nåt körkort… och var väldigt försenad till jobbet.

Nu vill jag nog inte va mer öppenhjärtig än så här.
Ty sist jag bröt mot en sån där ”jag skulle aldrig” så inser jag nu i efterhand att jag fått betala ett högt pris för det.
Just den principen är därmed också inte bara återtagen utan även rejält uppflyttad i kategoriordningen. Så nån jäkla nytta  var det i alla fall med det! Tack så mycket.

Med detta i tanke…
att det senaste gången brakade fullständigt åt helvete vore det kanske en god ide att ta sig en eller annan funderare på nästa steg i principtestandet.
Eller ska jag skita i det kanske?
Eller ska det få räcka som det är?

Om det nu ens finns nåt att principtesta runt?
Och skulle jag i så fall tycka att det vore värt det?

Jag önskade lite tydlighet häromdan.
Sån där övertygande tydlighet när man liksom gestikulerar och är… just övertydlig.
Det tycker jag om!
Inga jäkla krusiduller och duttande och dattande.

Och så kommer jag ihåg hur det var sist när jag fick som jag önskade när jag hade en önskan som gick i uppfyllelse!

Nej man kanske bara ska skita i önskningarna.
Bryta sina principer och ännu en gång bevisa för sig själv att man aldrig ska säga aldrig eller få det överbevisat att man hade rätt från början.

Det är bara det att ”va var det jag sa” känns så jäkla platt när man mästrande ska säga det till sig själv.

02
Dec

Tyvärr är inte alltid varningslamporna visuellt lika tydliga, men nog fanken inser man i efterhand att de alltid fanns där. Dessutom blinkade de hyggligt informativt emellanåt också vill jag minnas.
Ibland var man till o med så klarsynt att man lyckades sätta ord på det.
Men den medfödda blåögdheten är svår att göra sig av med. Tydligen.

Ska önska mig en sån däringa lampa med tillhörande siren av tomten i år.
Då vore det väl själva fan om det ska forsätta gå att blunda och hålla för öronen en längre tid.

02
Dec

Fråga folk vilken som är deras favoritjulkalender och du kommer mötas av tindrande och drömmande ögon.
Efter gårdagens inledande avsnitt tror jag inte att vi behöver bli besvikna i år heller. Trots det vågade beslutet att göra en uppföljare på en tidigare succe.
Sånt har ju genom åren visat sig vara big mistake oftast.

I år riskerar dock svt:s kalender att bli utklassad rätt duktigt av Dybbans variaton där han presenterar 24 personer bakom nicken på Svs.  :)
Och man får väl ändå lov att säga att han rivstartade när han redan bakom lucka nummer två gömde den evigt gnällande Hasse från Stockholmia.
En liten söt kommentar från Hasse himself om att munhuggas vid bordet alltid är trevligt.
Absolut!
Om munhuggningsämnena varierar lite.
Vi andra tröttnade att svara på samma kommentar för flera år sen.
”men tyyyyypiskt svs… såååå riggat”.

Nu längtar jag till morrondagen och hoppas på outning av en annan rejäl gnällspik. Men det är väl för mycket att hoppas på att man ska få se en bild av sin favoritstalker.
Men men… nu är det ju ändå december. Så jag önskar på.

 

28
Nov

När det är väldigt mörkt är det trevligt med lysen på bilen.
Upptäckte jag häromdan.

Roffe har just för tillfället gått och blivit lite kinkig.
Man kan säga att vår smekmånad är till ända och han kinkar medan jag tjurar. Nåt så fantastiskt tjurar jag just nu när han inte riktigt kan va vänlig att förklara för mig exakt VAD det är som är bekymret.

Bilservicefarbrorn tippade på reläet.
Vilket även det mekarkunnige exet gjorde.
En tur till skroten blev nödvändig.
Med pappa vid ratten i slask och halkväder fick hjärtat att åka upp i halsgropen några gånger.
Vilket i o för sig kan va bra då den kroppsdelen ett tag inte riktigt funkat som man önskat. Det bidde lite payback-time där i passagerarsätet.

Hemma igen var det dags att dra en suck av lättnad.
Tills de där relähelvetet förväntades leverera och visa resultat.
För jädrar va lite levererande det blev av det.
Inte ett skit faktiskt. Och det passar ju kalas det när vi nu njuter (hmmm) av årets mest becksvarta dygn.

21
Nov

 

Ett litet tips till vuxna människor som inte har nåt trevligt att säga; försök att inte säga nåt alls!
Ett litet tips till vuxna människor som bara måste säga otrevliga saker i parti och minut; sök hjälp!
Det finns säkert nån charmkurs att gå på.

18
Nov

 

Karma       
som man önskar
att det skulle vara

 

 

 

 

 

 

Karma
som det just nu
envisas vara….

 

 

 

 


 

 

”Good Karma is the shit”

Jag har i alla fall ivrigt hävdat det under många år.
Karman själv tycks inte alls hävda det på minsta vis.
Eller också har det nånstans blivit nåt fel. Som att nån highjackar mitt Karmakonto och craschar det.
Kanske ska man hoppas på det.
Och att det ska upptäckas och Karmabestraffas. Hårt och brutalt.

Ett litet tag till ska jag hålla fast vid den tron och hoppas på det.

 

14
Nov

Jag hittade henne till slut!
Hon fanns faktiskt….. den där barnprogramstanten som jag tycktes vara ensam om att komma ihåg.
Var gång jag sagt de bevingade orden ”lätta ditt hjärta för tant Bjärta” har jag alltid fått en mängd tveksamma blickar från folk.
Till slut började jag på allvar undra om mitt minne spelade spratt med mig. Men icke alltså!  :)

YouTube Preview Image
Men nu var det ju inte i första hand tant Bjärta som mitt inlägg skulle handla om.
Utan om en liten man som i dag äntligen fick chansen att i hela fyrtioåtta minuter lätta sitt hjärta och rentvå sig själv från alla tokiga anklagelser.
Han som faktiskt bara känt sig så stressad, pressad, utanför och nere under en period att han tyckte att det var helt legitimt att ge sig ut i den stockholmska försommarnatten och provocera folk tillsammans med sina trogna mates.

Det är väl var mans rätt kan man tycka.
JA… om man är svensk då förstås.
Och med svensk menas då givetvis att du inte bara själv är född i Sverige utan du bör även kunna visa upp en antavla där minst fem generationer bevisligen är födda inom de svenska gränserna.

Man kan tro att det var lite tragiskt att se herr Almqvist.
Och det var det en stund.
Men ju mer han fick tala fritt ju mer komiskt blev det hela.
För filmen (som det hela handlade om) hade han ju aldrig sett.
Inte ens en del av. Trots detta kunde han efter en stund prata en hel del om vad som skedde på just den filmen. Utom just de delar där han uttryckt sig rasistiskt eller kvinnonedsättande. För se då kom han inte ihåg igen…. och hade ju aldrig sett filmen… där man förresten tydligt ”ser att jag mår ju inte så bra och bär på en stor ilska”.

Efter en stund gick det inte längre att lyssna utan att få Jimmie Åkessons ansikte på näthinnan.
Jag kan bara tänka mig hur han måste ha suttit vid en tv-apparat och svettats och våndats över att se hur en av hans marionettdockor fullständigt fallerade när herr Åkesson inte längre stod där och drog i trådarna.

Almqvist själv var nu oerhört vilsen över sin närmsta framtid.
Men det ordnar sig nog.
I går hade han ju inget gjort.
I dag var han ångerfull.
I morrn kan han säkert sälja storyn.

Och sen kan han återgälda partiet med att bidra till partikassan.
Den där som ingen jäkel ska få ha nån insyn i.

Om nu SD får bestämma.
Vilket vi får hoppas att de inte får göra.
Alls. Nånsin.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu