Archive for juni, 2012
10
Jun

Ibland får man bara inse att saker och ting inte riktigt går som man helst av allt önskar.
Livet vill inte alltid följa den linjen man önskar att det skulle göra.

Tillsammans med min särbo har jag hamnat, inte i en återvändsgränd, men väl i en rondell känns det som. Mycket som snurrar runt och för tillfället vill inte livs-gps:en ge nån fingervisning om åt vilket håll vi ska styra kosan vidare.
Som vanligt när man kommer lite vilse bakom ratten så blir inte alla diskussioner i framsätet så konstruktiva, framgångsrika eller ens hjärtliga. Det sägs en del som man nog gärna hade valt att ha osagt om man haft chansen.

Till er vänner som känner oss båda kan vi bara säga att en rondellsnurrning inte är så glamouröst som det kanske låter. Stå gärna vid vår sida medan vi snurrar på. Håll tummarna för att vi kommer fram till en väg som känns bra för oss båda och ta emot oss när vi vimmelkantiga kommer ur bilen för en stund eller när vi väl valt åt vilket håll vi ska åka vidare.

// Charlotte och Micke

03
Jun

Jag ska erkänna det med en gång.

Jag är en periodare.
I olika perioder i livet kan jag inte låta bli att fullständigt berusa mig.
Men när andra envisas med att bli höga på olika mer eller mindre nyttiga substanser så nöjer jag mig med det svenska språket när det har formulerats som bäst.

Mina favoritböcker har jag i efterhand insett inte nått den statusen genom gastkramande mysterier eller tårflödande kärlekshistorier utan för flytet i språket; oavsett om författaren är svensk eller om det är en osedvanligt lyckad översättning. Att njuta språk är nästan som att äta en god krämbulle, se sommarsolen glittra i vattenytan och lukta sig yr på syrenblommorna.
Allt på en och samma gång.

Sen är också jag medveten om att det mest beskrivna i all litteratur är kärleken.
Och om detta outtömliga ämne finns ju en mängd floskler. Mer eller mindre trovärdiga. Mer eller mindre troliga. Och mer eller mindre sanna.
Men sommaren 2001 skulle det visa sig att en av alla dessa floskler är både trovärdig och sannolik.
Nämligen den om att gammal kärlek aldrig rostar. Ja den var ju inte gammal då förstås.

Vätternfestivalen i Motala skulle gå av stapeln och Niklas Strömstedt var ett riktigt dragplåster. Så klart man var tvungen att ta sig dit. Och upp på scenen kom han. Och han drog i gång en ballad. Och så tog han en till. Och en ballad till. Och så ytterligare en ballad som följdes upp med en evinnerligt lång ballad som rundades av med ännu en… ballad. Och gäspandet visste ingen ände.
Man började komma på sig själv med att undra lite över vad som möjligtvis kunde tänkas visas på tv:n därhemma. Och om det var i morron eller dagen därpå som man bokat tvättstugan.

Till slut hade herr Strömstedt kommit till slutet av sin enorma balladskatt och ingen var direkt besviken över att tillställningens höjdpunkt lämnade scenen. Jag och de övriga i sällskapet var mest rädda för att han skulle få för sig att bjuda på extranummer, trots att inte en människa i hela den (trots allt förvånansvärt stora) publiken gjorde något som helst anspråk på att önska det.
Vi hann precis börja undra lite smått varför alla hade valt att stå kvar och lyssna.
Hade alla, liksom vi, tonåringar med oss som vägrade lämna karusellerna på ännu någon timma?!
Eller var de bara helt enkelt sådär gästvänligt trevliga som man bara kan vara när man kommer från Östergötland?! Niklas hade kanske tagit illa vid sig om vi alla hade följt våra instinkter och flytt hals över huvud?

Två ärtiga (ännu ett östgötskt särdrag) konferencierer dök nu upp på scenen och vi började ana oråd helt säkra som vi var på att vi nu skulle uppmanas att uppmana till extranummer.
Vi kunde aldrig ana hur fel vi hade.

Det fanns inte en själ i hela Motala som hade den minsta tanke på tråkmånsens professionella artistsjälvkänsla. Anledningen till att alla troget stannat på sin plats framför scenen hade inte haft ett dugg med balladnissen att göra. Det visade sig att han bara varit ett långt, och nästintill outhärdligt, förspel till en Linköpingsson som inte bara skulle visa sig förgylla den kvällen utan ett otal morgnar, dagar, kvällar och nätter.
Ty gammal kärlek rostar aldrig.
Inte ens när den är så platonisk som den bara kan bli.
Och det ska gudarna veta.
Att är det nån som kan konsten att få det svenska språket att bli vackert som vattenglitter, syndigt som en nybakad krämbulle och njutningsbart som syrendoft så är det underbaraste Lasse.

Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du.
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämna mig nu.

Om du lämnade mig nu

Jag vill ha dig här på riktigt i natt och suga liv ur din halspulsåder.

Hugger i sten

Himlen faller ner, det svider till där kniven skar.
Jag har vart vaken hela natten och känt om hjärtat sitter kvar. Känt om hjärtat sitter kvar.
Jag har litat på i morron som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda om jag gick i andra skor. Om jag gick i andra skor.

Ingen soldat

Jag är hög nu sen dagen när du kom.
Jag är hög nu och kan inte somna om.
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
med dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt.
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt.
Det är väl sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
med dig, med dig, med dig

För dig

Jag går ner till Årstaviken och sparkar höstlöv med min son.
Gud välsigne hans små fötter där han går.

Stockholms kyss

Och du frågar ”Älska dom dig i kväll?”
Och jag svarar ”De älskar mig bara nu.
Den enda som verkligen älskar mig är du.”
Du frågar ”Tog du dom med storm”
Och jag svarar ”Jag kommer faktiskt inte ihåg
Men mina fingrar säger att det var ett segertåg.”

Du hade tid

Inget värt nåt som inte inger hopp. Jag rusar inte längre erat lopp.

Faller

Ett smartare drag, en lösning, en lanterna på din gungande båt.

Timglas

Jag ville hitta en bra paroll. Nåt som tog mig upp en bit över noll.
Och hon mötte mig med sitt leende. Hon sa ”ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll”

Åt samma håll

Om vi förlorar varandra här i vimlet
så minns att jag står bakom dig.

Dom sista drömmarna

01
Jun

Det tycks som om våra nummerpresentatörer har tvingat  ”jag-ringer-ett-nummer-på-måfå-och-flämtar-lite”-pojkarna att byta jaktmarker.
Det är inte ofta jag utnyttjar min msn, men var gång som jag ska dra i gång den tvingas jag ägna en stund till att avböja inbjudningar om kontakt med en handfull herrar. Man undrar så smått hur de får tag i adressen. Mig veterligen ligger den inte ute på nån sida som samlar kontakttörstande herrar och damer.
Om nu inte nån annan hjälpt mig med det.
Kanske samma person som var vänlig nog att anmäla mig på DIF:s hemsida som intresserad av deras nyhetsbrev. Djurgårdens IF tycks förresten vara en alldeles förskräckligt envis och efterhängsen liten idrottsklubb. Jag har nu, en handfull gånger,  klickat i att jag INTE vill fortsätta prenumerera på dessa utskick men fortfarande dimper de ner i inkorgen.

Men tillbaka till de där kontaktsökande herrarna…
i veckan startade jag en randommatch på WF och lyckades väl hitta en alldeles särskilt törstande man där. Han har nu ägnat hela matchen (han har lyckats formulera ett tiotal ord på fem dagar och övrig tid har han bytt brickor) åt att lägga ord som porr, slyna, onani samt ytterligare ett knippe könsord.
Och efter varje ord har han skickat nån liten förfrågan om huruvida mitt själsliga sinnelag förändrats. Som om inte mina lagda ord; patetisk, tristess, gäsp, huvudvärk och hjälpsökande har sagt honom nåt!?

Men så funderar jag på om man skulle vara en god medmänniska och tipsa honom istället.
Det finns ju så många andra som inget hellre vill än att ha en massa uppmärksamhet via lättklädda bilder på hemsidor och bloggar.
Ja så får det nog bli. Man ska ju trots allt försöka hjälpa sina medmänniskor.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu