Archive for maj, 2012
28
Maj

Jag trodde nog att jag insett att man utsätter sig för risken att bli otrevligt överraskad när man lånar en bil. Därför förhörde jag mig ordentligt innan om exakt HUR man lägger i backen och justerade stol och speglar innan det rullades iväg. Jag var till och med så förutseende att jag kollade upp på vilken sida tanklocket satt.. trots att det kluckade halvtank om låneobjektet.
Svågern, till lika bilägaren, var dessutom vänlig nog att informera om att AC:n lever sitt egna lilla liv och att jag inte ska ödsla nån kraft på att ändra den då den tycks tycka att den kan sköta det där på egen hand. Därmed blev jag inte heller överraskad när den valde att dra i gång för fulla muggar klockan kvart i sex i morse trots att yttertemperaturen inte nådde upp i mer än tolv grader.
”Nåja” tänkte jag för mig själv, ”friskt är det och framåt kommer vi”.
Med tanke på att klockan som sagt var rysligt tidigt och livet lite tar emot just nu tycker jag själv att det var imponerande optimistiskt.

Nöjd över denna positivism och i trygg förvissning om att jag inte bara skulle lyckas ta mig till jobbet utan även göra det i tid så lutade jag mig tillbaka i förarsätet, sträckte handen efter bilradion och vred på.
Och där kom den. Sentimentalt så det förslår. Och den visste minsann var den tog.
Så en liten note to myself;
nästa gång bilradion ska nyttjas… se till att va i balans.
YouTube Preview Image

18
Maj

Då var det över för denna gång och pinsamt nog redan i kvarten.
Det är bara att inse att det råder nån typ av förbannelse i kombinationen Tre Kronor och hemmaplan.
Sen kan vi på pappret ha betydligt bättre lag än våra motståndare.
Eller vi kan i alla fall enligt svenska sportjournalister ha ”det bästa laget genom tiderna”?!?
Trodde jag i o för sig att vi hade i Vancouver-OS…
för då hade vi ju Foppa, Zäta, Sundinarna, Lundqvist i kassen och gud vet vilka mer storheter.
Den gången vill jag minnas att vi var totalt oövervinnerliga.
Åtminstone på löpsedlarna i de svenska kvällstidningarna… och vänta lite nu…
åkte vi inte ut i kvarten då också??

Bara en sak att göra nästa gång det är dags att placera sig i blågul skrud i tv-soffan;
undvika svensk massmedia.

17
Maj

När man tvingas retirera från trädgårdsarbetet till följd av dåligt väder så får man lite tid över att fundera lite över livets stora frågor.
Existentiella spörsmål som meningen med livet, reinkarnation och var universum till slut tar just slut. Eller mer jordnära frågor som vad som kom först; hönan eller ägget. Och exakt vad fästingar fyller för funktion i näringskedjan.
Alla såna frågor kan uppta mycket av ens tid;
men just nu konkurreras de ut av frågan hur Match.com egentligen får ihop det?!
Enligt deras reklam träffar varje dag 55 personer sitt livs kärlek genom deras hemsida.
55?!
Vore inte 54 eller 56 mer troligt?
Är det 1 som finner sig själv och inser att den klarar sig bättre utan tvåsamhet eller är det en sol-o-vårare som lyckas med bedriften att fånga in två stackare.
Eller är det bara nån reklamsnubbe som haft en dålig dag på jobbet?!

13
Maj

Ibland kan jag inte motstå att ta mig an projekt som jag inte är helt säker på att jag klarar av att ro i land. Liksom bara för grejens skull och lite för att överbevisa mig själv. Dessvärre brukar det oftast sluta att jag inte överbevisat vare mig själv eller nån annan, då jag är en fena på att kasta in handduken i förtid.

Mitt nuvarande projekt är särbons trädgårdsland.
Tänkte att vi (läs jag, ty särbon har inga som helst överbevisarbehov) skulle kunna försöka odla ätbara saker istället för nässlor, maskrosor, tistlar och smultron.
Nog för att nässlor är ätbara och smultron också och dessutom goda, men det finns begränsningar för hur mycket de kan få sprida ut sig.

Med andra ord så skulle namnet på denna blogg för tillfället lika gärna kunna vara
”i snårigt trädgårdsland”, för det är där jag befunnit mig nu ex antal timmar under några dagar.
Och för en gångs skull önskar jag att jag hade tänkt på det där snitsiga med före och efter bilder.
Eller kanske inte ”efter” utan snarare ”just nu” bilder.

Just nu är dock hallonen klara så här långt. Rymlingarna är infångade, uppgrävda och placerade där JAG tycker att de ska vara placerade och ett skyddande halmtäcke är lagt.
Gräslöken har rensats på den gräslök som var gräslök i fjol men som nu bara var nåt visset.
Rabarbern som så tappert stått emot all ogräs har fått fortsatt förtroende och lite mindre tistlar att konkurrera med.
Den nya persiljeplantan som kollegorna överraskat med har fått plats.
Smultronen har hänsynslöst gallrats å det hårdaste och mitt i allt slitet upptäcktes plötsligt en frisk oregano som stod där och spred väldoft.

Nästa steg får allt bli en jordfräs så det finns en chans att få plats med lite lök, morötter och sallad.
Men nästa steg får allt vänta lite.. för nu känner jag i hela kroppen att jag stegat färdigt för denna helg.

11
Maj

Det här med upprördhet är rätt fascinerande.
Som vuxen lägger man ner rätt mycket energi på att försöka sig på konststycket att inte bli upprörd över småsaker… eller åtminstone försöka få omgivningen att tro att man inte är det minsta påverkad.
För även om det kokar inom en när nån tränger sig före i Ica-kön så är vi ändå så där opåverkbart svenska. Möjligtvis att vi avslöjar lite av vårt upprörda inre genom en irriterad suck, knyck på huvudet eller höjda ögonbryn samt en kraftigt hopbiten käke, men vi ler ändå lite falskt och klingar att ”det gör då ingenting minsann… du har ju ändå så lite varor” medan blicken vandrar över den överfyllda kundvagnen.  Det finns egentligen bara ETT undantag som bekräftar denna nationella regel;
BILKÖRANDET.

Där i skydd av den egna karossen hytts det med nävar och skvalar av okvädningsord som skulle få den mest obstinata högstadieeleven att rodna.

På tal om högstadieeleverna ja.
De allra flesta av våra gängliga tonåringar har ännu inte helt mognat in i den svenska svalheten och då kan det bli riktigt upprörda diskussioner om i stort sett allt som går att diskutera mellan himmel och jord. Inget är för smått att ägna trettionio minuters lektionstid åt att argumentera för eller emot. När man sen varit så upprörd så är det ju inte mer än rätt att man åtminstone får sluta EN minut tidigare.

Jag har nu lämnat högstadiet och befinner mig på en betydligt lägre nivå, nämligen förskolan. Där kan man gråta hejdlöst över det mesta. Som att platsen i samlingsringen inte är till belåtenhet eller över det hjärtskärande faktumet att man delar fröken med alla andra.

Häromdan blev jag klar över vad man som femåring tycker är det mest upprörande och livshämmande som finns. Att disciplinerat gå på led i tvåhundratjugo meter.
Upprörda protester fullkomligt haglade från de nio bestämda telningarna, som jag skulle ha med mig, när jag hade mage att hävda att de fick hålla i varann och gå försiktigt på kanten utmed riksvägen. För även om jag jobbar på direkta bonnavischan så kommer där med jämna mellanrum ett gödsellast, bönder som transporterar allehanda åbäken som används till Gud vet vad bakom breda traktorer eller en och annan stressad hemtjänstbil på väg ut på serviceärende.
Jag tog till det bästa knep en förskolepersonal kan använda sig av – sin akuta dövhet.
Jag tågade helt enkelt bestämt på och så fick de unga opportunisterna trots muttrande protester infinna sig i ledet efter att jag givetvis först försäkrat att de skulle få släppa varann så fort chansen bara kom.
218 meter senare tycker jag att risken för påkörning bör vara obefintlig och jag säger därmed; ”Nu kan ni få springa själva om ni vill!”.
Bland glädjetjuten som följer hör jag då en liten gosse lättat säga
”Åh vad skönt, nu får vi släppa oss!”

03
Maj

Jag skulle verkligen önska att jag kunde komma på knepet hur man ska lyckas konservera den här livslusten, orken och energin som våren kommer med.
Tänk bara att i mörka november skutta ur sängen vid halv sex och känna sig utsövd och sugen på att ge sig iväg till jobbet för att få ta tag i dagen.
Eller att snabba sig iväg ut på rasten för att gå en halvtimmes promenad mitt i smällkalla januari.
Eller lämna jobbet efter en hel arbetsdag och inte ha soffan som första mål när man kliver in genom ytterdörren.

Men det kanske skulle bli tradigt och långtråkigt att vara så hurtig hela tiden också.
Det kan säkert vara så att man även skulle kunna tröttna på våren… om den aldrig tog slut vill säga. (även om jag är smått tveksam till detta)
Nej man får istället passa på att njuta av det hela medan det ännu pågår ett tag till.

Ut i solsken och känna livet spritta.
Ner i säckar för att sprätta jord till höger och vänster som sedan allehanda frön och kärnor petas ner i.  Och bli så barnsligt överlycklig när det sedan växer.
Jobbungarnas ekollon som inte bara grott utan även skickat iväg gröna spretiga små stjälkar med små vackra blad på fick mig att göra små glädjetjut i dag.

Precis som de där älgarna som envisas med att gå över vägen till jobbet var gång man har morronturen.
Jag har nu lärt mig rutinerna när denna älgko lugnt spatserar sisådär fyra-fem meter från vägkanten med sina två fjolårskalvar. Det gäller att åka hemifrån i god tid dessa mornar så att man har tid att krypa fram i så pass sakta hastighet att man hinner njuta av synen.
Eller de bedårande små lammen som spatserar i hagarna runt huset där min särbo bor.
Häromdan var det två stycken som fullständigt fått spatt och som jagade varandra som tokar upp och nerför backen när jag kom körandes. Då gäller det att kolla snabbt bakåt för att se till att det är fritt och sen va tacksam för bra bromsar. Såna små guldkornsögonblick får inte hastas förbi.

För att inte tala om alla blommor, blad, fjärilar och annan livskraft som vi nu bjuds på.
Ja, det skulle väl egentligen bara vara de två små ormarna som höll på att skrämma livet på mig och kollegan häromdan som skulle kunna strunta i att vakna till liv om våren.

Än så länge vet jag som sagt var inte knepet att få vårenergin att stanna.
Så jag väljer att hamstra i stället.
Alla såna där små ”nu-är-det-nästan-för-underbart-för-att-va-sant”-stunder roffar jag åt mig och lagrar på nåt lättillgängligt ställe för att sen ta fram när höstmörkret åter är över mig.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu