Archive for juli, 2012
30
Jul

Ett sommar-Os varar i sexton dagar.
Är man inte sportfanatiker och irriteras över hur idrotten tillåts fläka ut sig i tv-tablån kan jag tänka mig att det är en rätt lång tid.
Eller jag kan nästan sätta mig in i det.
För en annan är sexton dagar sketakort i detta sammanhang.
Man törs knappt blinka så är det över.

Men i år känns det som om detta kommer ta ännu längre tid.
För när atleterna lämnar simbassängen, cykelsadeln, kastringen och brottarmattan så väntar nästa spännande ”tävlingsmoment”; kissandet och blodprovstagandet.
Sen får även vi sportnördar känna på hur det känns att vänta.
För det kan ta tid innan de officiella resultatlistorna är spikade och medaljerna skickats runt till de rättmätiga medaljörerna.

28
Jul

Det genomsyrade hela invigningen i går kväll. En inmarsch till tonerna av massor av gamla slagdängor.
Och nu rapporteras om att en viss golden hit deltog utan att överhuvudtaget höras.
För mitt i den indiska truppen kom hon klivande; ”the Lady in Red”.
Ladyn som inte en enda indier vill kännas vid.
Frågan är om det är en kvinnlig stalker vi  suttit vid tv:n och tittat på, utan att riktigt veta att vi bevittnat det?!
Och då kommer ju givetvis följdfrågan…
OM man nu lyckas stalka sig in på en högt säkerhetsbevakad OS-invigning, varför i hela fridens namn väljer man då att tåga runt i den indiska truppen?
Nu ska jag erkänna att jag inte har en aning om vad den turbanklädde fanbäraren tänker utöva för sport i dessa spel men hade jag varit i hennes så välomsjungna röda huvtröja så hade jag nog hellre valt en läcker simmare, väderbiten seglare eller uppsluppen 100 metersmästare att kliva runt bredvid.
Men så kommer jag ihåg att hon en gång på 80-talet, när musiklistorna kryllade av bildsköna gossar som John Taylor, Bon Jovi, Bossen, Bryan Adams av alla stjärnor valde Chris de Burgh.

http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/15180739/519/normal/859c394e864b9/india.jpg

27
Jul

Jag har en vän som i många år envist hävdat att det går att tävla i precis allting. Och efter idag är jag benägen att hålla med henne.
Helt plötsligt fann jag mig själv hysteriskt kämpande för att hinna före personen i kassan när vi hamnade heads up i varupackning.

Vem som vann?
Hehe… det gjorde självklart jag.
Man kan kanske tycka att kampen var lite ojämn då han förmodligen tävlat i nån åldersklass högre än mig om grenen funnits med i ett mer officiellt sammanhang, men till mitt försvar vill jag framföra att han inte bara var FÖRE mig i kön, han hade dessutom betydligt färre varor än mig. Utklassning kallas sånt har jag hört.

Så såhär i Os-tider ska vi kanske inte höja så mycket på ögonbrynen över besynnerliga sporter som konstsim, trampolinhoppning och för att inte tala om rytmisk sportgymnastik med band.
För er som inte sett nåt av denna sport följer här en liten informativ bild;

Själva spagatantet kan jag förstå skönheten i och uppskatta tränandet som ligger bakom… men bandet som ska fladdra med under hela programmet begriper jag inte ett dugg av.

Men det är just sånt här som inger mig hopp om att en gång kanske matpåspackning också får vara med och då jäklar. Kanske skulle ett träningsläger på varmare breddgrader också då kunna ingå i konceptet, man vill ju inte gärna komma till ett olympiskt spel lite ringrostig.
Och då gärna något varmare breddgrad än Ica Maxi i Motala.

På tal om värme, Motala och tävla i allt så skulle banne mig östgötar vinna tävlingen om trevligaste folk hur lätt som helt.
Att det fortfarande finns Askersundare som väljer att åka till tjurig butikspersonal i Örebro för att storhandla övergår mitt förstånd.

25
Jul

Det trodde man inte när man växte upp och ägnade timmar framför VHS:en. Att man en dag skulle vakna upp och inse att livet skulle påminna så brutalt om en av rollfigurernas.
Hade man anat det så hade man kanske varit extra mån om att lägga in önskningar till högre makter om att en dansant, men betydligt snyggare, danslärarJohnny skulle dra ut en från hörnet.
Eller att Rob Love helt obekymrat skulle kliva in i ens liv med naken ända efter ett hårt och brutalt pass ute på isen.

Ja efter att han varit ute på isen förstås. Inte jag!

Nej jag skulle ju mer stå där och vara ruskigt lik Julia Roberts med ett glittrande leende och ett underbart hårsvall.

Nu bidde det inte riktigt så.
Nånstans på vägen gick  även detta snett.
Men man får väl va glad att det inte blev än värre. Eller nåt.
Och foga sig med tanken att man istället blev som sin namne i en Lasse Åbergfilm.

24
Jul

Jag är den förste att erkänna att jag besitter ett av oxens mest karakteristiska drag.
Dubbeloxe som jag är.
(för er som inte är så bevandrade i astrologins underbara värld kan jag förklara att man är en dubbeloxe om man föds i just det ögonblicket som både sol och måne står i Oxens stjärntecken….
blev du inte klokare av detta (eller om möjligt än mer förvirrad) så kan jag förklara vidare. Men det skulle förmodligen sluta med att du lite uppgivet suckade av uttråkning så vi skiter i det tycker jag).

Jag vet hur man blir upprörd.
Men när man vet hur man blir upprörd så lär man sig rätt snabbt hur man gör för att sluta vara upprörd också.
Det brukar ta sisådär några minuter och sen har det gått över. Om nu ingen vänlig själ envisats med att gnugga in det, tjata in det eller envist påpekat det faktum att man varit upprörd.
Då kan det, förvånansvärt nog, ta lite längre tid.

Men så kan jag också bli hysteriskt upprörd.
Detta mina vänner skiljer sig markant från bara simpel upprördhet.
Denna starkt bubblande ilska gör att man, utan att tänka på att man inte är iklädd mer lämplig klädsel än ett par mysbrallor och en rymlig morronrock, plötsligt kan befinna sig  på Volvojakt.
Eller själva bilen skiter jag väl egentligen högaktningsfullt i.
Men den intelligensbefriade lilla snorvalpen till förare skulle jag gärna få tag i.

Och så när jag fått tag på honom så skulle jag nog sätta mig i hans Wunderbaumsstinkande förarsäte. Lätta på bromsen och behandla honom på samma sätt som han just behandlade en av gårdens kattkrakar.

Med andra ord Askersunds svar på Pamplonas tjurrusning.
I Volvotappning och med ett nötkreatur med tveksam klädsel.

22
Jul

Eller också kanske mamma eller pappa inte skulle ha varit så väldigt pedagogiska och tyckt att det var charmigt och kunskapsdanande att skriva själv när önskningarna skulle börja ta form och framföras tidigt i oktober.
För det gällde att va ute i god tid innan jul så tomten inte skulle riskera att missa just mitt brev med heta önskningar och förhoppningar bland alla andra femton miljoner, liksom mitt, mer eller mindre oläsliga.

Nu finns det dock bara två saker jag såhär i efterhand undrar och skulle vilja ha svar på.
För det första;
kanske det ändå är dags att inse att herr Tomten på nåt vis skulle behöva avlastning, medhjälpare, kollegor, samarbetspartner etc.
Det kan inte riktigt va rimligt att det som jag önskade mig för sisådär… ja vi behöver inte va så noga med just räknandet i detta inlägg… som rubriken pekar på är det ju ändå det mer litterära som står i fokus. Vi stannar vid att konstatera att det gått orimligt mycket tid för att de önskningar jag framförde då skulle falla i god jord nu.

För det andra;
finns det möjligtvis nån kopia på  de häringa listorna?
Jag är nämligen sjukt intresserad av att själv se hur jag har lyckats felstava så imponerande.

För jag minns minsann precis vad det var meningen att det skulle stå;
GUNGHÄST
För i den Icaaffären som vi handlade och mina systrar sommarjobbade fanns i förbutiken på översta hyllan just en sån. Den trånade jag väldigt länge efter. Nästan så länge så att jag förmodligen hade slagit knäna i golvet om jag hade fått den.
Men den kanske helt enkelt stod för högt upp på den där hyllan?
Det var ingen Ica-anställd som var tillräckligt lång för att nå den och så kanske de alla led av höjdskräck så ingen vågade klättra upp och hämta den.
Den hamnade vare sig i mitt julpaket eller i nån annans paket på många år.
Sen är jag rätt säker på att jag omprioriterade.
Världen vidgades och jag önskade nåt som inte fanns på nån hylla i nån förbutik, men längtan var lika stor och önskan lika väldig.
EN HUNDVALP

Föga förvånande blev det ingen sån heller.
”Det är sånt där man köper när man blir vuxen” sa min mamma.
Och så blev det.. men det är en annan historia…

För nu vill jag återvända till de där önskelistorna.
Där jag i alla fall gjorde seriösa försök att skriva just gunghäst och hundvalp.
Hur kunde de inte bara bli borttappade så länge utan även så fullständigt feltolkade?
För nåt måste ju ha gjort att det nu (några år senare) med trägen envishet börjar hända saker som är så fullständigt oförklarliga.
Ingen kan förklara varför det bubblar i rör som inte ska bubblas i.
Eller varför det känns när det inte känns ändå.
Eller hur det kommer sig att det rinner uppåt och neråt samtidigt.
Eller att allt blir kvar när allting ändå är reducerat.
Det kan bara va tomten. Som varje jul dök upp på farstubron i mitt barndomshem fast han inte fanns. UTAN att min pappa lämnade vardagsrummet. Och UTAN att min älskade morfar reste sig ur samma fåtölj som han satt i varje jul och sa exakt samma saker till exakt samma grejer i Kalle Anka firar jul.
Så kom inte och försök att få mig att tro att tomten inte finns. För det vet jag att han gör.
Lika säkert som att här bubblar i badrumsrören.

Jag tror… men jag tvivlar.
Jag tvivlar på att tomten är så bra på att tyda förhoppningsfulla barnbokstäver.

Men du är förlåten tomten.
Om du i jul tar och anländer med min högsta önskan så kan jag ha överseende med strul både här och där.

22
Jul

Nästan varje dag hinner jag tänka på att jag är så glad över att jag bor som jag gör.
Att hyra en egen liten stuga är guld värd när man stundom har svårt att låta bli högsta volymnivån på Spotify samtidigt som man lider av fenomenet ”medskrålning” trots de öronbedövande bevisen för att man faktiskt skulle låta bli just detta. Eller när man, för femtonde gången samma månad, kommer på vid läggdags det man helst skulle kommit ihåg redan när tvättmaskinen var klar åtskilliga timmar tidigare; ”jag bara måste torktumla lite”.
Sen kan man dessutom vara glad för att man bor som man gör så att man inte längre tvingas bo som man gjorde.
Nu älskade jag mitt förra lilla hus också. Även om torktumlingschansen inte fanns och egentligen inte skrålningsmöjligheterna heller (vilket jag nog var för dum för att inse. Kan bara ana hur många stackars A-sundare och turister som fick svåra chockskador när de lyckligt ovetande kom promenerande på trottoaren utmed mina fönster.)

Men.
Det fanns gånger varje sommar när man önskade att man inte bodde som man gjorde.
Bor man i en stad som till viss del försöker livnära sig på turister och events så kan man lätt bli lite trött på kissinödiga äldre gentlemän som tycker att vinbärsbuskar på privata bakgårdar kan va den mest lämpliga plats att gemensamt skvätta revir på.
Eller de grottlika beteenden som motorburen ungdom-för-rätt-många-år-sen gladeligen väljer att visa upp i fordon, på fordon, under fordon, bredvid fordon och bakom fordon. Gångerna var rätt många när man till slut önskade att de bara kunde va så vänliga att placera sig framför fordon. Fordon som rullar. Fort.

Men nu slipper vi ju detta.
För nu har vi landat lite mer på landet.

Här finns i o för sig lite verksamhet runt om.
Mitt sovrumsfönster vetter mot en stor lummig trädgård, en handelsträdgård som gudskelov har stängt under de tider jag uppskattar att den är stängd och ett stort gärde.

Det var dock när jag stupade i säng i natt vid halv tvåsnåret som jag plötsligt insåg vad som fanns vid andra sidan det där gärdet. Den lokala cruisingklubben. Som faktiskt kan sägas vara anledningen till att alla de där fordonen dyker upp i Askersund en gång om året.
Nu är ju gångavståndet mellan Askersund och cruisingklubben inte så långt.
Men raggare är raggare;
de har väl aldrig gått mer än från förarsätet runt till passagerarsätet och möjligtvis tillbaka?
Och den gången fick de skoskav av myggjägarna.

Så det har de lärt sig att aldrig göra om.
Därför åker de istället bil. Fram o tillbaka. Mycket och länge.
(Vem har förresten påstått att bensinpriserna är för höga? Eller är det raggarbilar som drar minst soppa i hela fordonsparken?)

Det här evinnerliga åkandet gjorde att locket av avgaser som brukar karakterisera själva Askersund denna helg nu hade flyttat med ut på landet för att på ett effektivt sätt även göra sig påmind i mitt sovrum.
Så det var till tonerna av ett evigt motormullrande, dofterna av en tung avgasridå och fläktandet av en kylig nattvind som man till slut somnade. Och sov som värsta stocken. Inte ens syrrans nattliga Wordfeudläggningar kunde  störa.

Så återkom gärna med era vrålåk, glidarobjekt och rishögar.
Men ge fan i vinbärsbuskarna är ni snälla. Smaken är redan tillräckligt distinkt som det är.

18
Jul

Dolt nummer visade sig sluta vara spännande nån gång på slutet av nittiotalet.

Numer säger det mig bara två saker när det meddelandet syns på min kära I-phone.
Antingen är du en telefonförsäljare som tänker få mig att köpa nåt som jag inte ens skulle köpt om jag sprungit över det billigt ute i affären.

Eller också är du bara en ovanligt insiktsfull tråkig person som inser att ingen skulle vilja prata med dig om du aviserade vem du var när du ringde.

Trots att jag är barnsligt nyfiken till läggningen så måste jag i ärlighetens namn erkänna att  det inte finns en chans att jag skulle svara på dina påringningar för att stilla min nyfikenhet.
Inte ens om du uppgraderar ringandet till tio gånger om dagen, istället för nuvarande fem.

Jag tror nog det är bättre att du tar och inser att det är en massa onödig tid från din sida bara.
Fem gånger om dagen i flera dagar gör ju ändå några minuter. Då du skulle kunna gjort så mycket annat roligt än att lyssna på tystnad.
Nu är det är i o för sig så att du även var gång förspiller lite av min tid.
Det tar sisådär tre o en halv sekund att lyfta telefonen, konstatera ”nu igen” och lägga undan den.
Men å andra sidan så får det mig ju att inse att telefonen fortfarande fungerar alldeles utmärkt bra om det nu skulle va så att ingen annan ringt just den timman.
Hade man dessutom råkat drabbas av liten ångestpanik med inriktning att ”man var den enda levande människan kvar på planeten” så kan det ju vara både tröstande och försäkrande med den där lilla käcka telefontrudelutten.
Men vet du!?!
Bara själva påringningen skulle räcka för att förvissa mig om att mänskligheten fortsätter trava på utanför ytterdörren. Jag behöver inte lyfta på luren hur förvirrad jag än blir vad gäller detta. Det är istället mycket möjligt att jag tar en extra sväng förbi tv:n och kollar så att det fortfarande sänds nåt eller om det i övre delen av tv-rutan rullar nån infotext om att tillståndet på nåt vis  förändrats.

Skulle det nu bara råka vara en telefonförsäljare som envisas med att försöka nå fram med sina fantastiska erbjudanden och oemotståndliga produkter så hoppas jag för guds skull att hans nästa samtal går till nån med större nyfikenhet än min. För annars lär det bli gapande tomt på det middagsbordet till kvällen.

Tjipp tjipp…
och detta föranleder mig att avsluta med ett visdomsord;
”de handlingar som du måste dölja är inte värda att utföra”.

So true, so true.

17
Jul

Är man yngst i syskonskaran lär man sig snart sin plats.
På gott o på ont.
Man lär sig när det är läge att hålla sig på sin plats och man lär sig även när det är dags att dra nytta av sin plats.

Men i det mesta så är det en fördel att ha tre stycken som redan gjort och provat på allting. Man kan lugnt luta sig tillbaka och liksom kolla facit för att sen göra likadant eller annorlunda beroende på resultatet.

Detta har definitivt anammats i en viktig vuxenfråga;
semestervecksvalet.
Var gång de där listorna, med rutor som ska kryssas i efter hur man önskar ha sina lediga veckor, sätts upp så blir ett telefonsamtal till min ena syrra ”high priority”.
Hon har nämligen en skrämmande förmåga att pricka in de vädermässigt sämsta veckorna. Varje år.
Så en snabbcheck med henne avgör allt.
Har hon valt tidig semester klämmer jag till med en sen och vice versa.
Det är SÅ man utnyttjar faktumet att man har syskon för er som ännu inte klurat ut det.

Jag kan avslutningsvis glädja alla som (liksom jag) just nu befinner sig mitt i sitt semestrande att syrran just börjat jobba. Så nu kan man börja leta runt i skåpen efter solkräm, strandattiraljer och myggsprej.
För det är nu det börjar!!

Och va gäller sommaren 2013 börjar firma Erikssonandsister att sälja värdefull info i april.
400:- för fyra veckors vägledning.
Först till kvarn gäller.

15
Jul

På nätet finns möe skit… men ibland har man tur och snubblar över ena riktiga guldkorn.
Som den här sidan med smakprov på svenska dialekter.
Där finns ett antal ställen i vårt avlånga land att välja på. När det valet är gjort går man sen vidare och väljer om rösten ska vara man, kvinna, ung eller gammal.

Tyvärr fanns nu inte något smakprov från självaste Norrköping så det fick bli S:a Anna istället.
Men rösten är fortfarande riktigt lik min kära mosters.
Och tyvärr säger inte smakprovsdamen det som min moster gör så väl och som skulle sammanfatta en hel del rätt så bra.
Nämligen ”mä gu sooåååå daaaant!”

14
Jul

… och därmed blir resultatet detta.

Mest hela tiden faktiskt.
Hade jag varit en målis hade jag blivit utbytt och skamvråsplacerad för längesen.
Vilket kanske hade varit lite bra. För då kanske chansen hade funnits att jag hade lärt mig läxan.
I alla fall efter tionde skämmesbänksnötningen.
Men nej då…
så att det är såhär det mestadels ser ut.
Och nog vore jag en sjukt dålig förlorare om jag surade över att du då skoningslöst väljer att smacka puckfan i krysset.
Så jag är inte det. Jag säger istället ”Grattis. Det var du väl värd!”
And watch out. För snart har jag nog släppt garden igen ska du se och då får du chans att må så där överlägset gött igen.

12
Jul

Den här lilla bloggsidan har hängt med ett tag nu.

Som en liten slaskhink när positiva och negativa saker bubblat över och det liksom kliat lite i tangentfingrarna att få skriva av sig.
Aldrig som nåt som ”varit tvunget att hinnas med” eller skulle ta tid från roligare saker.
Jag tycker själv att jag lyckats rätt bra med det.
Här har utrymmet funnits att fullständigt få vräka ut sig själv och de tankar man har utan att nån annan behövt bekymra sig.

Har jag trott.
Tills jag häromdan började förstå att folk inte bara läser eländet, utan även finner nöje i det.
Eller de som kommenterat har påstått att de funnit nöje i det hela;
men de kan ju givetvis narras lite grann förstås och så kan det ju va så att de som med jämna mellanrum kräks över skriverierna har den goda smaken att inför mig hålla tyst om det (vilket jag tackar ödmjukast för i så fall).

Att man är en total internetnovis insåg jag när jag vid ett av de här ”Åh vet du jag läser din blogg”-tillfällena korkat nog svarade ”Jaha gör du?!?” med ett säkerligen lika förvånande ansiktsuttryck som tonfall.
Personen jag pratade med kontrade med en blick och ett tonfall som fick mig att inse att jag aldrig kommer komma i närheten av titeln som ”Sydnärkes smartaste”.
Tydligen så är det så fiffigt att mina uppdateringar här även blir en liten blänkare på Fejan.
Det har jag tydligen lyckats fixa till i min korkhet.

Nåja….
finns två saker att göra åt det.
1. Censurera innehållet här för att tillfredsställa eller helt enkelt inte bara skrämma slaget på folk eller
2. Räkna med att de som varit sådär magsjuka som tidigare beskrivits undviker att klicka på länken.

JAJAJA jag vet!
Det finns säkert ytterligare ett sätt,
nämligen att ändra om i de där inställningarna så att det INTE länkas till FB var gång.
Men vet du… jag har heller aldrig drömt om att kandidera till den där Sydnärkeutmärkelsen.

Så det får va som det är.
Och till alla er som tydligen läser här kan jag bara säga;
Tack för all uppmuntran.
Glad, överrumplad och sjukt smickrad.

10
Jul

Idag är det meningen att vissa frågetecken ska övergå i utropstecken.
Eller nej förresten. Vi sätter punkt för skiten istället.
Farbror besiktningsman tyckte nämligen att Roffe vacklade lite på tre punkter;
1.  Brustna framfjädrar – här har exsvärfar visat sina magiska mekarfingrar och lyckats fixa nya, hämta och byta på mindre än tre timmar.
2.  Felaktigt monterad lampa i halvljuset – Fabian briljerar med en tillfixning på mindre än tre minuter.
3.  Ingen varningstriangel – och ja det är där som jag själv ska lyckas leverera.

Som i de flesta fall av triangeldraman så kände jag mig rätt tarvlig gentemot stackars Roffe när jag inte sett till att ha ordning på det som jag uppenbarligen skulle ha ordning på. I alla fall enligt farbror Kontrollant. Och han såg rätt noggrann, klok och bestämd ut.
Så jag tror inte jag ska utmana ödet och ställa till med nåt genom att inte ställa till med just en triangel.

I alla fall till bilen.
So far.

06
Jul

2012 års semester är här.

Och jag mottar den med blandade känslor.
Självfallet finns det en stor del av mig som känner stor lättnad och tillfredsställelse inför flera veckors ickebokande. Nattduksbordet är belamrat med spännande deckare som kånkats hem från biblioteket och teförrådet är fyllt till bredden om det nu visar sig att vädergudarna tänkt att bjuda på nederbörd större delen av sommarn.
Skulle de däremot välsigna oss med sol o värme så är inte böckerna tyngre än att jag orkar dra med en av dem till stranden eller hängmattan i skuggan.

Så finns det då en annan del av ledigheten detta år.
Mängder med innehållslösa timmar som kommer kunna fyllas med tänkande. Tänkande som givetvis kommer vara nyttigt men inte bara rosenrött molnfluffigt.
Kloka människor runt mig säger;
”håll dig sysselsatt, hitta på grejer, ta dig tid att fixa nåt du inte annars hinner och gå in helhjärtat så att det inte finns utrymme att fundera”.
Och mitt förnuft försöker lyssna…
men allt i mig säger just nu bara NEJ.
Jag har de senaste dagarna gått och blivit avbokningarnas okrönta drottning. Allt som jag förut gick och såg fram emot är nu överkryssat i kalendern bara för att lusten inte finns.
Och jag tänker att det kanske måste va så ett tag nu.
För nu är det tid att ta sig genom. På vilket sätt och vis det nu ska gå.
Och så tänker jag att det blir nog jäkla bra när jag väl är igenom.
Herrejösses så mycket som kommer bli så kul igen.
Bring on the räkmacka… hela vägen. För jag har då sannerligen betalat notan i förtid.

Nån kanske tycker det låter för jävla dystert.
Fem veckor i det stuket.
Och härmed vill jag genast lugna alla.
Det blir bara tre veckors grubblande. Sen får det banne mig räcka.
Oavsett om räkmackan serverats eller om majonnästuben korkat igen sig.

För efter tre veckor händer det magiska.
Då stängs telefoner av, mailen glöms bort, soffkuddarna fluffas extra mjuka, kvällstidningarnas extrabilagor ligger prydligt på soffbordet, gotterierna står på rad i kylskåpet, katten är färdigmatad, tv-skärmen putsad och tvdosbatterierna utbytta mot sprillans nya för då tänds den olympiska elden i London.
Bättre än så bäst blir det inte i en tvsportsfanatikers blöta drömmar.
Och då får fan livets baksida ursäkta lite….
men då har vi inte nån tid över för krumbuktande grubblerier.

02
Jul

Fyra är mindre än fem.
Visst är det, visst är det!!??!

För övrigt är jag kär i min ex-svärfar.
Vem annars fixar framfjädrar i ett huj och tycker att man kan lämna bilen med en dags försprång ”så ordnar det sig”.
Så nu ska Roffe återigen lämnas bort.
Men bara för en dag och så kommer han tillbaka tillpiffad och redo.
Med bra fjong i tack vare de nya delarna.
Så enkelt skulle det alltid va….
Eller kanske inte….
Stackars ex-svärfar….

01
Jul

Redan som små lärde vi oss att fem nästan är mindre än fyra.

Fem kan va så förbannat varierande;
fem oboykorn till frukosten är i stort sett ingenting!
fem minuters samtal med en efterlängtad röst är mindre än nada
fem fluffiga kuddar är så nära ett ultimat sängarrangemang man kan prestera i ensamhet med händerna på täcket
fem fantastiska kollegor förgyller var dag ens vardag
fem minuters väntetid låter som en saga när man provat på Telias kundservice
fem mils omväg för ett nattligt samtal om förunderliga underligheter är ingen uppoffring
fem blindperioders pokerspelande utan en vettig hand kan va tröttsamt trots trevligt sällskap
fem oense tvååringar kan va smått huvudvärksframkallande
fem oense femåringar kan va rejält huvudvärksframkallande
fem oense tonåringar kan va migränanfallsframkallande
och fem arbetsdagar kvar till semester kan vara en fucking evighet.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu