Det går aldrig att sluta häpna över FBK:s förmåga att ständigt resa sig ur underlägen och envist motbevisa de ”tyckare och vetare” som högljutt och bestämt hävdar att detta inte är Färjestads år.
En knackig seriesäsong där bra resultat blandats med rena bottennapp fick inte ens den trognaste supporter att se ljust på slutspelet. Och när slutplaceringen i ligan blev en sjätteplats mörknade himlen än mer. Ingen chans att själv välja med andra ord och ingen fördel av extra hemmamatch heller.
För motståndet skulle nu HV stå. Ett Hv med en extra spelare i truppen vars minne skulle ge de forna lagkamraterna en jäkla skjuts i baken. Trodde jag.
Men inte ett ord från någon om Stefan Liv och att det var för honom de spelade och krigade därute. Något förvånande för mig när laget valt att dekorera sina tröjor denna säsong med en 1 på bröstet och under hösten hyllat den folkkäre målisen med en vacker ceremoni.
Nu saknades ju inte andra känslor under den här kvartsfinalsserien.
Med en ständigt lika irriterat insiktslös Ledin i spetsen och med en slagskämpe a la ”jag slår på allt som fortfarande ser ut att tänka tanken att röra sig” i form av en överväxt finländare så betedde sig Jönköpings stoltheter så långt från söndagsskolegossar som det bara gick att komma.
Detta till trots inledde Karlstadlaget med att åka ner till Jönköping och vinna match nummer ett och av bara farten så vann man även den efterföljande hemmamatchen.
En riktig smakstart.
Men inför match tre kändes det som om Hv insett nåt.
Med full styrka i Karlstadlaget så hade de ingen möjlighet att vinna.
Och operation ”bortplockning” startade där Christopher Nihlstorp i FBK-kassen var ett hett byte. Taktiken visade sig vara riktigt framgångsrik.
Trots att bortalaget tagit ledningen med två mål så kunde nu Jönköpingslaget sakta men säkert mala ner både motstånd och motståndare. Fem minuter kvar av matchen fick Torpet ledas ut och Hv kunde skörda sin seger.
Två kvällar senare kunde skördandet fortsätta när match i Karlstad stod på programmet men Nihlstorp inte gjorde detsamma. Trots ledning för hemmalaget i tredje kunde gästerna vända och serien var nu helt oavgjord.
Och då vaknade tvivlen i supporterhjärtat ska erkännas.
Det kändes definitivt som om Hv hittat ett sätt att stoppa framfarten.
Match fem kändes plötsligt som en riktig ödesmatch och den fick avnjutas via radiosporten och I-phonen.
Resultaten och kommentarerna gick inte riktigt att få ihop till en början.
I början på andra hade två mål ramlat in i det mål där Nihlstorp äntligen var tillbaka, men enligt tongångarna var det Färjestad som styrde och ställde.
Det fick till slut även visa sig i målprotokollet och en vacker puck dansade in i öppen kasse under matpausen i pokerspelandet.
3-2 i matcher och chans att skicka Jönköpingslaget på sommaruppehåll via match hemma i varglyan. Så blev nu också fallet efter en 2-0 seger och jakten fortsätter om fyra dagar.