Archive for november, 2012
28
Nov

När det är väldigt mörkt är det trevligt med lysen på bilen.
Upptäckte jag häromdan.

Roffe har just för tillfället gått och blivit lite kinkig.
Man kan säga att vår smekmånad är till ända och han kinkar medan jag tjurar. Nåt så fantastiskt tjurar jag just nu när han inte riktigt kan va vänlig att förklara för mig exakt VAD det är som är bekymret.

Bilservicefarbrorn tippade på reläet.
Vilket även det mekarkunnige exet gjorde.
En tur till skroten blev nödvändig.
Med pappa vid ratten i slask och halkväder fick hjärtat att åka upp i halsgropen några gånger.
Vilket i o för sig kan va bra då den kroppsdelen ett tag inte riktigt funkat som man önskat. Det bidde lite payback-time där i passagerarsätet.

Hemma igen var det dags att dra en suck av lättnad.
Tills de där relähelvetet förväntades leverera och visa resultat.
För jädrar va lite levererande det blev av det.
Inte ett skit faktiskt. Och det passar ju kalas det när vi nu njuter (hmmm) av årets mest becksvarta dygn.

21
Nov

 

Ett litet tips till vuxna människor som inte har nåt trevligt att säga; försök att inte säga nåt alls!
Ett litet tips till vuxna människor som bara måste säga otrevliga saker i parti och minut; sök hjälp!
Det finns säkert nån charmkurs att gå på.

18
Nov

 

Karma       
som man önskar
att det skulle vara

 

 

 

 

 

 

Karma
som det just nu
envisas vara….

 

 

 

 


 

 

”Good Karma is the shit”

Jag har i alla fall ivrigt hävdat det under många år.
Karman själv tycks inte alls hävda det på minsta vis.
Eller också har det nånstans blivit nåt fel. Som att nån highjackar mitt Karmakonto och craschar det.
Kanske ska man hoppas på det.
Och att det ska upptäckas och Karmabestraffas. Hårt och brutalt.

Ett litet tag till ska jag hålla fast vid den tron och hoppas på det.

 

14
Nov

Jag hittade henne till slut!
Hon fanns faktiskt….. den där barnprogramstanten som jag tycktes vara ensam om att komma ihåg.
Var gång jag sagt de bevingade orden ”lätta ditt hjärta för tant Bjärta” har jag alltid fått en mängd tveksamma blickar från folk.
Till slut började jag på allvar undra om mitt minne spelade spratt med mig. Men icke alltså!  :)

YouTube Preview Image
Men nu var det ju inte i första hand tant Bjärta som mitt inlägg skulle handla om.
Utan om en liten man som i dag äntligen fick chansen att i hela fyrtioåtta minuter lätta sitt hjärta och rentvå sig själv från alla tokiga anklagelser.
Han som faktiskt bara känt sig så stressad, pressad, utanför och nere under en period att han tyckte att det var helt legitimt att ge sig ut i den stockholmska försommarnatten och provocera folk tillsammans med sina trogna mates.

Det är väl var mans rätt kan man tycka.
JA… om man är svensk då förstås.
Och med svensk menas då givetvis att du inte bara själv är född i Sverige utan du bör även kunna visa upp en antavla där minst fem generationer bevisligen är födda inom de svenska gränserna.

Man kan tro att det var lite tragiskt att se herr Almqvist.
Och det var det en stund.
Men ju mer han fick tala fritt ju mer komiskt blev det hela.
För filmen (som det hela handlade om) hade han ju aldrig sett.
Inte ens en del av. Trots detta kunde han efter en stund prata en hel del om vad som skedde på just den filmen. Utom just de delar där han uttryckt sig rasistiskt eller kvinnonedsättande. För se då kom han inte ihåg igen…. och hade ju aldrig sett filmen… där man förresten tydligt ”ser att jag mår ju inte så bra och bär på en stor ilska”.

Efter en stund gick det inte längre att lyssna utan att få Jimmie Åkessons ansikte på näthinnan.
Jag kan bara tänka mig hur han måste ha suttit vid en tv-apparat och svettats och våndats över att se hur en av hans marionettdockor fullständigt fallerade när herr Åkesson inte längre stod där och drog i trådarna.

Almqvist själv var nu oerhört vilsen över sin närmsta framtid.
Men det ordnar sig nog.
I går hade han ju inget gjort.
I dag var han ångerfull.
I morrn kan han säkert sälja storyn.

Och sen kan han återgälda partiet med att bidra till partikassan.
Den där som ingen jäkel ska få ha nån insyn i.

Om nu SD får bestämma.
Vilket vi får hoppas att de inte får göra.
Alls. Nånsin.

13
Nov

En katts relation till sin ägare kan stundom sättas på rejäla prov.
Det vet alla som nån gång öppnat upp sitt hem för dessa fyrfota härskare.
För när man tar sig an en katt så måste man också inse att man släpper i från sig regeringsmakten över boningen. Oavsett om man önskar det eller inte.

Här på Ullavi är det alltid på vardagsmornar som jag med envis enträgenhet inte kan låta bli att försöka återvinna lite makt.
Efter en kväll och natt inomhus så tycker jag att det är lite praktiskt om den unge regenten kan tänka sig att tillbringa några timmar utomhus.
Kanske till och med sträcka sig så långt att han utför de handlingar som han en gång inskaffades för… lite råttfångande.

Varje morron kommer jag på det här när jag står med ena foten utanför ytterdörren.
Katten själv sitter då alltid längst upp i trappan och tittar bokstavligt talat ner på sin, vid denna stund alltid lika tidspressade, undersåte.
Och eftersom man inte bara är envis och tidspressad utan även olovligt enfaldig så börjar det alltid likadant… med att jag lite käckt säger;
”Kom nu Torres så ska du få gå ut medan matte är på jobbet.”
Och så gör jag en inbjudande gest ut genom den öppna dörren.
Förmodligen skulle det sett riktigt lockande ut. OM nu bara katten under natten förvandlas till en medgörlig jycke eller rymningsbenägen undulat.
Men eftersom katten fortfarande envisas med att vara katt så stirrar han på mig med den största misstron.

Som alla andra mornar får skorna åka av och så blir det en bestämd marsch uppför trappan under ständigt suckande och grälande. Allt medan Torres smidigt och helt traditionsenligt smiter iväg på behörigt avstånd.
Det blir bara för mig att retirera ner till nedervåningen igen. Än mer muttrandes. Och än mer försenad. Och nu också lagom svettig där i ytterkläderna.

Det är nu det är dags att dra fram det tunga artilleriet.
Fokusera på motståndarens svaga punkt.
I Torres fall (o förmodligen alla andra katters fall) handlar det om MAT.
Lagom snuskluktande torrfoder.
Det räcker med ljudet för att ers majestät ståtligt ska komma nerglidande för trappan.
Inte ens det faktumet att gottigheterna serveras utomhus får honom att tacka nej.

Och medans han glatt knaprar i sig så hinner jag på vägen mot bilen inse att min seger egentligen inte var mer än en halv seger.
För med det där torrfodret i magen kommer inte finnas nån plats över för de där råttorna jag så gärna skulle vilja bli av med.

 

13
Nov

Tisdag morgon i mörkaste november.
Eller som min mor så väl uttrycker det; ”I dag är det mörkare än i ett sotararsle”.

Bara att inse att nån spontant sprudlande glädje inte överdrivet spritter runt i kroppen.

Men ingen ide att ge upp för det.
Bara att putsa av skylten med de fem glädjereglerna och stirra sig blind på regel nummero fem.

12
Nov

En helg utan saker inbokade i almanackan kan vara farlig för hälsan.
Man vet liksom aldrig vad tv-kanalerna tänker sig att bjuda på för ups and downs.

Funderar allvarligt på att stämma fyran för kränkande beteende när de tillåter att folk massmördar bra  kvalitetsmusik. Men om nu Miss Li kan sitta där och le så ljuvligt så ska väl inte jag ta saker personligt i hennes ställe. Ge igen bara säger jag. Och gör de andras låtar fullständigt sketabäst! Som bara du kan.


Söndagskväll och deckare förebådade väl inte direkt att det skulle bli lugnare och se det blev det då rakt inte heller.
Inte när nya favoriten Varela skulle envisas med att ha ljudet på mobiltelefonen på när han låg bakom ett draperi 4 och en halv meter från knarkkurirerna.
Det var väl i alla fall för jädra korkat?

För självfallet skulle ju nån nödvändigtvis
söka kontakt just då.
Stackars Varela hann knappt ta sig ur draperiet innan de lyckades dra upp sina pickadoller och eliminera honom.
(eliminera är för övrigt ett lite mer förfinat ord för att ta död på som används i den undre världen för den som inte det visste) (inte för att jag känner till det för att jag befinner mig i den undre världen men man har ju snappat upp en del under åren som ivrig deckarläsare)

Men tillbaka till stackars ihjälskjutne Varela.
Som faktiskt visade sig vara vare sig korkad eller eliminerad.
Ty han hade en skyddsväst!

En sån vill fan jag också ha.
Så att vissa saker bara inte lyckades tränga in över huvud taget.
Bara att ta smällen, resa sig , skaka på sig, le och glida vidare.

Beställer en direkt.
En med ficka för mobiltelefon. Man vet ju aldrig vem som kan behöva ha tag på en där bakom draperiet!

11
Nov

Snälla älskade rara Lars Winnerbäck.

Fortsätt att vara stark på din väg mot överexploatering.
Sluta aldrig idogt tacka nej till påhitt som Dobidoo, Så ska det låta, allsånger här o var, schlagerfestivaler och, gud förbjude, tv4:s Så mycket bättre.

Herr Ljungström bevisade i går kväll för alla som såg på att det vackraste vackra kan bli fullständigt besudlat om oturen är framme.
Så mycket sämre trodde man faktiskt inte att det var möjligt att få till det…

10
Nov

inte att va modig som ett lejon eller klok som en uggla.
Stark som en oxe har jag bevisligen varit ett tag nu så det kan jag redan. Tack!
Och envis som en åsna också. På gott och på ont.

 

Nej i dag vill jag va en guldfisk.
Som slipper komma ihåg va som skedde för tio sekunder sen.
Eller ett halvår sen.
Eller två år sen.

 

 

 

 

 

02
Nov

Eller i detta fallet en jäkla ovana.
Eller kanske ett tecken på att jag inte sätter tillräckligt stort förtroende till de små livens tekniska kunnande.

Jag trodde nämligen i min enfald att tvååringar på sin höjd kunde bemästra bläddrandet mellan låtar på Spotify, men de kan bevisligen både ringa upp olika nummer och svara på sms.
Dock kryptiska sms innehållande mer x y och z än folk trodde gick att klämma in i ett textmeddelande.
Nå ja.. det verkar lovande.
I den här takten har ynglingen i fråga snart lärt sig att uttala Lotta istället för Ploppla och kan säkerligen inom en snar framtid ta över bloggandet som ska starta hos oss.

Det skulle egentligen redan varit igång.
Det där med jobb-bloggen.
Men nån virrig människa skapade ett konto tre gånger och glömde bort vad hon valt för användarnamn och lösenord.
Jag är inte säker… men jag misstänker att det var samma människa som återigen tyckte att mobilen låg på ett säkert ställe tidigare i dag. På nån hylla i lagom höjd för en halvmetrare.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *

Och nu till nåt helt annat….
…. ni vet väl om att Salak blir Kalas om man vänder på det?
Bevisat är det dessutom.
Tre gånger om bara den här säsongen.

Nollor är för underbara!

 

01
Nov

 

Buddha.
Ja jag säger då bara det. En sån fantastiskt sympatisk liten stor man det måste ha varit.

I dag har jag följt i Buddhas spår.
Delvis i alla fall.
För i dag har jag varit riktigt tacksam.
Och riktigt jäkla sugen på att få bli ytterligare lite tacksam.

Tacksam för extraljusen på bilen som gjorde att jag vid två tillfällen på vägen hem upptäckte rådjur som var på väg upp på vägen. Vid ena tillfället riktigt tacksam för bromsarna på bilen också.
Sen vore det trevligt att få bli lite pengamässigt tacksam snart.
Det handlar om retroaktiv lön.
Sen ett tag tillbaka.
Åtta månader för att vara exakt.

DET skulle jag vilja va tacksam över kära Askersunds kommun.
Gärna snart… eller nu… eller helst redan igår.

Kära ekonomikontor; make me Buddhistisk!!!
(även om jag är rädd att Buddha inte förespråkade så där värst mycket materialism…
ja ja även solen har sina fläckar…..)


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu