Archive for the ‘Okategoriserat’ Category

28
Jul

Det genomsyrade hela invigningen i går kväll. En inmarsch till tonerna av massor av gamla slagdängor.
Och nu rapporteras om att en viss golden hit deltog utan att överhuvudtaget höras.
För mitt i den indiska truppen kom hon klivande; ”the Lady in Red”.
Ladyn som inte en enda indier vill kännas vid.
Frågan är om det är en kvinnlig stalker vi  suttit vid tv:n och tittat på, utan att riktigt veta att vi bevittnat det?!
Och då kommer ju givetvis följdfrågan…
OM man nu lyckas stalka sig in på en högt säkerhetsbevakad OS-invigning, varför i hela fridens namn väljer man då att tåga runt i den indiska truppen?
Nu ska jag erkänna att jag inte har en aning om vad den turbanklädde fanbäraren tänker utöva för sport i dessa spel men hade jag varit i hennes så välomsjungna röda huvtröja så hade jag nog hellre valt en läcker simmare, väderbiten seglare eller uppsluppen 100 metersmästare att kliva runt bredvid.
Men så kommer jag ihåg att hon en gång på 80-talet, när musiklistorna kryllade av bildsköna gossar som John Taylor, Bon Jovi, Bossen, Bryan Adams av alla stjärnor valde Chris de Burgh.

http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/15180739/519/normal/859c394e864b9/india.jpg

27
Jul

Jag har en vän som i många år envist hävdat att det går att tävla i precis allting. Och efter idag är jag benägen att hålla med henne.
Helt plötsligt fann jag mig själv hysteriskt kämpande för att hinna före personen i kassan när vi hamnade heads up i varupackning.

Vem som vann?
Hehe… det gjorde självklart jag.
Man kan kanske tycka att kampen var lite ojämn då han förmodligen tävlat i nån åldersklass högre än mig om grenen funnits med i ett mer officiellt sammanhang, men till mitt försvar vill jag framföra att han inte bara var FÖRE mig i kön, han hade dessutom betydligt färre varor än mig. Utklassning kallas sånt har jag hört.

Så såhär i Os-tider ska vi kanske inte höja så mycket på ögonbrynen över besynnerliga sporter som konstsim, trampolinhoppning och för att inte tala om rytmisk sportgymnastik med band.
För er som inte sett nåt av denna sport följer här en liten informativ bild;

Själva spagatantet kan jag förstå skönheten i och uppskatta tränandet som ligger bakom… men bandet som ska fladdra med under hela programmet begriper jag inte ett dugg av.

Men det är just sånt här som inger mig hopp om att en gång kanske matpåspackning också får vara med och då jäklar. Kanske skulle ett träningsläger på varmare breddgrader också då kunna ingå i konceptet, man vill ju inte gärna komma till ett olympiskt spel lite ringrostig.
Och då gärna något varmare breddgrad än Ica Maxi i Motala.

På tal om värme, Motala och tävla i allt så skulle banne mig östgötar vinna tävlingen om trevligaste folk hur lätt som helt.
Att det fortfarande finns Askersundare som väljer att åka till tjurig butikspersonal i Örebro för att storhandla övergår mitt förstånd.

10
Jun

Ibland får man bara inse att saker och ting inte riktigt går som man helst av allt önskar.
Livet vill inte alltid följa den linjen man önskar att det skulle göra.

Tillsammans med min särbo har jag hamnat, inte i en återvändsgränd, men väl i en rondell känns det som. Mycket som snurrar runt och för tillfället vill inte livs-gps:en ge nån fingervisning om åt vilket håll vi ska styra kosan vidare.
Som vanligt när man kommer lite vilse bakom ratten så blir inte alla diskussioner i framsätet så konstruktiva, framgångsrika eller ens hjärtliga. Det sägs en del som man nog gärna hade valt att ha osagt om man haft chansen.

Till er vänner som känner oss båda kan vi bara säga att en rondellsnurrning inte är så glamouröst som det kanske låter. Stå gärna vid vår sida medan vi snurrar på. Håll tummarna för att vi kommer fram till en väg som känns bra för oss båda och ta emot oss när vi vimmelkantiga kommer ur bilen för en stund eller när vi väl valt åt vilket håll vi ska åka vidare.

// Charlotte och Micke

30
Apr

Deklarationstider brukar infalla sisådär runt den sista april.
Varje sista april.
Varje år.
Så har det i alla fall varit under de 22 år som jag lyckats skrapa ihop skatterelaterat kapital.

22 tillfällen att liksom öva in sig på.
Jag tror faktiskt inte att det finns så där särdeles många saker som jag behövt lära mig som krävt 22 försök innan det satt i ryggmärgen.
Jo givetvis såna där avancerade saker som cykla själv, dyka snyggt från poolkanten (är där uppe i 537 försök utan att ännu ha peakat), stänga särbons skåpluckor på första försöket….
Men just sånt här med datum brukar sätta sig. Jag vet med bestämdhet att jag fortfarande kan säga vilken dag min första kärlek fyller år, när mina söner har namnsdag, vilket datum jag drog till Skåne för att hämta hem min första hund och samma sak när det var i de östgötska skogarna som hund nummer två inköptes… av nån outgrundlig anledning kan jag dessutom ståta med kunskapen att finnarna firar sin självständighetsdag den sjätte december.
Trots att jag ALDRIG firat suomistil.
Inte en enda gång.
Men som sagt deklarerat har jag gjort. Många gånger.
Trots detta blev det återigen som en smärre överraskning när jag i morse, under de vanliga sömnlösa småtimmarna kom på att det var nåt som inte blivit gjort runt Fabians födelsedag.
Och tänka sig;
det var exakt samma sak som året dessförinnan.

Det är härligt med traditioner!

23
Feb

Så kom hon då till slut.
Den där lilla tösen som redan från livets start bär tronarvsansvaret på sina nyfödda axlar.
Och vi blir allihop fullkomligt som galna;
vi saluterar, mumsar rosafärgade bakelser, gissar rojalistiska namn och tittar på arrangerade bilder av hur hon kan tänkas se ut i vuxen ålder.

Och så glömmer vi helt bort en sak.
Vi tycks inte alls komma ihåg att även denna lilla tös – i likhet med alla andra barn som föds i detta rike – äger rätten till sitt eget liv och leverne.
För i vårt land ska inga barn behöva fastna i sina föräldrars sociala status, inga barn ska heller omskäras eller på annat vis mot sin klara vilja indoktrineras i sina föräldrars religiösa tro och dessutom ska det stå varje barn fritt att som vuxen själv välja vem den väljer att ge sin kärlek; man som kvinna.

Så lycka till på DIN väg lilla sessa…
jag har en känsla av att du kommer behöva det.

24
Jan

Just nu upplever man baksidan av det här med supportande.
Många av mina bekanta kan inte riktigt förstå hur jag kan bli så lyrisk när ett gäng värmländska pojkar vinner SM-guld. De brukar le lite överseende och klappa mig farbroderligt på axeln.
Och faktiskt kan jag förstå dem….
Men det är ju så att de inte har en aning om alla stunder när det är precis såhär. När laget i hjärtat har kniven mot strupen, allt känns tungt och pucken obönhörligen studsar åt fel håll… ideligen.
Serien börjar så sakteliga närma sig slutet och nu är det hög tid att börja klättra i tabellen och få en känsla i laget av att vi är med. Att vi har spelet som kan bära ända fram till lyftandet av bucklan.
VI… ja jag vet att det sticker otroligt i ögon på icke-supporters när man i framgångssammanhang säger vi om laget.
Men vet ni….
det är belöningen för det VI genomlider i dag.
För utvisningarna är våra, stolpskotten är också våra och det är för oss som studsarna studsar snett.

Vänd nu FBK!!!

23
Jan

Har nu kommit halvvägs på min jobbmåndag.
Att vara den som är först på plats på stället i veckan har sina för och nackdelar.
Till de senare hör att man har svårt att sova natten innan och den här natten var inget undantag. Otaliga varv har snurrats och otaliga oviktiga tankar tänkts.
Den stora fördelen är dock att jag redan om tre timmar kan ta och packa ihop för dagen och åka hem.  =)

Att det hemma sen väntar en enormt stor hög med ren tvätt som ska sorteras tänker jag glömma ett tag till.
Men när den sen blivit omhändertagen tror jag minsann att det är läge att utmana sig själv… tänker att det nog är dags att komma igång igen. Så en promenad i strålande solsken skulle nog sitta fint.
Hur är det nu det så fint brukar heta;
första steget på resan är svårast.

22
Jan

Okej okej… har lärt mig läxan.
Lovar att aldrig mer gnälla om floppar och rivrar, för bättre blev det då inte.
Resten av pokerkvällen får jag vara åskådare och i stället hålla tummarna för att kärleken lyckas bättre.

Som om detta inte vore nog… tycks jag ha lyckats med konststycket att gå och förkyla mig. Känns inte helt nödvändigt ska tilläggas.

22
Jan

Har länge funderat över att ta steget och våga greppa tangentbordet och börja blogga.
Vad känns då inte bättre än att göra det via en sida med ordet bloggproffs i adressfältet. Jo men visst… det är väl bara att gå ut stenhårt från start.

Frågan är då om man ska starta allt det här med nån typ av presentation av vad det i framtiden kommer innehålla. Det låter ju trevligt och praktiskt men samtidigt oundvikligt förutsägbart. Dessutom brukar livet sällan vara så förutsägbart… inte mitt liv i alla fall.
Det händer inte alltför sällan att jag säger ”aldrig mer att jag….” för att finna mig själv göra exakt just det någon vecka senare.
Så därmed blir det inga förutfattade meningar om sidans innehåll,
men risken lär bli stor att det blir en hel del pokertugg.
Vi kan lika gärna börja på en gång med gnällandet efter en fullständigt löjlig lördag där mina floppade två-par i parti o minut tvingades se sig förödmjukade av stegar satta på river.
Likt moder Teresa fullständigt överröste jag mina motspelare med allmosor och utsågs troligtvis till ”most-popular-player” både här o där.

Nu har jag inför denna söndag dock bara en önskan till SvSp dealer…
ge mig MIP-stämpel.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu