Archive for februari 29th, 2012
29
Feb

För många år sen blev jag av svenska spel ombedd att skapa mig ett nick, ett smeknamn, när jag ville spela poker på deras sajt.
Detta ledde till en del huvudbry.
Det enklaste valet hade ju varit att bara ta nåt som påminde om det egna namnet, men jag hade en känsla av att vissa män i sitt spel skulle bete sig annorlunda om de visste att det var en tjej som satt på andra sidan dataskärmen. Så visade det sig också vara. Dessutom har det visat sig att vissa pojkar/män/gubbar börjar föra en, för dem, inte helt smickrande dialog när de inser att de har kvinnligt sällskap vid bordet. Men det är en annan historia.

Såhär dags i livet hade jag förmånen att dela det med ett alldeles underbart rödhårigt yrväder. Några år tidigare hade jag förälskat mig i hans moster; en tös med ett vackert ansikte, fantastiska kurvor och ett läckert rörelsemönster. Damen i fråga lystrade till just namnet Murkla.
Och därmed var det avgjort. Murkla fick det lov att bli.

På den här tiden, och en hel del år framåt, fanns det ingen människa vid sidan av pokerborden där vid datorn som hade en aning om att det var jag som var just Murkla. Men så en dag råkade jag yppa för en god vän att jag spelade nätpoker och då berättade hon om sina ”underbart roliga” måndagskvällar med livespel.
”Inte en chans”, både sa och tänkte jag. ”Jag följer INTE med!”

Nu kan fröken Taman vara oerhört övertygande och det i kombination med att jag kan vara patetiskt lättövertalad ledde givetvis till att jag följde med en måndag, för att prova nästa måndag också, och en måndag till och så vidare.
Det var någonstans i den vevan som det avslöjades att svampen/Charlotte var en och samma.
Numer finns det till och med människor i den bekantskapskretsen som enbart tilltalar mig som Murkla.
Och inte mig emot. Vem skulle inte trivas med att dela namn med en charmig skönhet?!

Men nu börjar jag så smått märka av baksidan av det här nicket i följd av att jag likt en Murkelsvamp suger åt mig av allt onyttigt.
* I min enfald trodde jag nog att man vid min, aktningsvärda, ålder skulle
ha lärt sig att rycka på axlarna åt vad folk runt omkring anser om en.
Men jag gör tydligen tvärtom. Ju äldre jag blir desto mer lyhörd och
känslig blir jag över tisslande meningar, ordval och nyanser i meningar.
* Folk som har lite bekymmer med att vara för glada i alkoholhaltiga
drycker brukar benämnas som svampar. I det här fallet har jag ingen
egen erfarenhet. Men Coca-Cola däremot. Detta förrädiskt goda påfund.
* Kombinationen att ”suga åt sig allt” och nytt jobb på en förskoleavdel-
ning kunde väl egentligen bara sluta på ett sätt.
En snörvling från ett barn, pang så blir Murklan förkyld.
Magsjuka på avdelning, svampen kramar kräkhink.
Ett barn skickas hem med feber och några dagar senare är det dags för
nästa däckning.
Det var inte helt utan triumf jag mottog samtalet att vattkopporna gick.
Haha!! Det har jag redan haft! TWICE !!!

Men så länge svinkopporna och springmasken inte angripit denna svamp så får nog nicket hänga med ett tag till.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu