Ibland kan jag inte motstå att ta mig an projekt som jag inte är helt säker på att jag klarar av att ro i land. Liksom bara för grejens skull och lite för att överbevisa mig själv. Dessvärre brukar det oftast sluta att jag inte överbevisat vare mig själv eller nån annan, då jag är en fena på att kasta in handduken i förtid.
Mitt nuvarande projekt är särbons trädgårdsland.
Tänkte att vi (läs jag, ty särbon har inga som helst överbevisarbehov) skulle kunna försöka odla ätbara saker istället för nässlor, maskrosor, tistlar och smultron.
Nog för att nässlor är ätbara och smultron också och dessutom goda, men det finns begränsningar för hur mycket de kan få sprida ut sig.
Med andra ord så skulle namnet på denna blogg för tillfället lika gärna kunna vara
”i snårigt trädgårdsland”, för det är där jag befunnit mig nu ex antal timmar under några dagar.
Och för en gångs skull önskar jag att jag hade tänkt på det där snitsiga med före och efter bilder.
Eller kanske inte ”efter” utan snarare ”just nu” bilder.
Just nu är dock hallonen klara så här långt. Rymlingarna är infångade, uppgrävda och placerade där JAG tycker att de ska vara placerade och ett skyddande halmtäcke är lagt.
Gräslöken har rensats på den gräslök som var gräslök i fjol men som nu bara var nåt visset.
Rabarbern som så tappert stått emot all ogräs har fått fortsatt förtroende och lite mindre tistlar att konkurrera med.
Den nya persiljeplantan som kollegorna överraskat med har fått plats.
Smultronen har hänsynslöst gallrats å det hårdaste och mitt i allt slitet upptäcktes plötsligt en frisk oregano som stod där och spred väldoft.
Nästa steg får allt bli en jordfräs så det finns en chans att få plats med lite lök, morötter och sallad.
Men nästa steg får allt vänta lite.. för nu känner jag i hela kroppen att jag stegat färdigt för denna helg.



Ser ju genast 20 gånger bättre ut nu! Du är duktig!
Puss!