Denna sommar måste ha varit underbar.
I alla fall för rubriksättare på kvällstidningarnas löpsedlar;
Springsteen konkurrerade ut Atkinsmetoder och LCHF-dieter.
Kändisskilsmässor tog över istället för tips om fettfria grillbuffer.
Öländska sommarvinkningar lämnade ingen plats åt plattmagsövningar.
Vädret som det gått att skriva kilometervis om och så bedrövade eller härliga OS-nyheter blev, föga förvånande, viktigare än bilder på valkar och gäddhäng.
Och vi inser att vi klarar oss ju faktiskt ändå utan de där fitnessrubrikerna.
Skulle det sen vara så att någon känner sig på tok för tung har jag ett bra tips på hur man kan vända psyket i just detta fall. Det finns nämligen ett busenkelt sätt att som överviktig i ett litet tjillevipp känna sig minst i hela världen;
1. välj en tillräckligt hög häst så att du inte kan ha fötterna i backen samtidigt som du sitter på den
2. ta dig upp (här glömmer vi allt va stilpoäng heter och drar oss inte för att ta hjälp av medmänniskor, bänkar eller stabila soptunnor)
3. placera dig med hästen i ett dike med saftigt gräs
4. försök övertala hästen att den inte ska äta av det saftiga gräset
5. ta hjälp av tyglarna för att övertala hästen att den inte ska äta av det saftiga gräset
6. ta hjälp av tyglarna och benen för att övertala hästen att den inte ska äta av det saftiga gräset
Jag lovar att du rätt snart, i det där diket, kommer känna att du inte har tillräckligt med tyngd för detta.
Därför känns en medalj i fälttävlan så tung.
Dag ett ska du få mer än ett halvt ton att röra sig i takter och riktningar som DU är intresserad av.
Dag två ska ett tjugotal hinder skuttas över på tio minuter, utplacerade i kuperad terräng utmed en slinga om en halvmil.
Dag tre är det slutligen ännu mer hinder som ska forceras. Utan att de trillar.
Allt detta framför ögonen av tusentals icke tysta åskådare.
Allt detta på hästryggen. På en häst som förmodligen bara skulle vilja stå i ett dike med saftigt grönt gräs.
Därför skulle hon haft en medalj i 800kilosklassen.
Den där lilla taniga fröken. Hur hon lyckas få underbara Wega från dikesätningen är ju en gåta.
Men lyckas gör hon tydligen.
I tre hela dagar lyckas hon. Till punkt o pricka.
Tills sista hindret. Och kan en bom falla på olika sätt så föll den här tungt. Rejält tungt.



Lika roligt skrivet som alltid! =)