22
Jul

Eller också kanske mamma eller pappa inte skulle ha varit så väldigt pedagogiska och tyckt att det var charmigt och kunskapsdanande att skriva själv när önskningarna skulle börja ta form och framföras tidigt i oktober.
För det gällde att va ute i god tid innan jul så tomten inte skulle riskera att missa just mitt brev med heta önskningar och förhoppningar bland alla andra femton miljoner, liksom mitt, mer eller mindre oläsliga.

Nu finns det dock bara två saker jag såhär i efterhand undrar och skulle vilja ha svar på.
För det första;
kanske det ändå är dags att inse att herr Tomten på nåt vis skulle behöva avlastning, medhjälpare, kollegor, samarbetspartner etc.
Det kan inte riktigt va rimligt att det som jag önskade mig för sisådär… ja vi behöver inte va så noga med just räknandet i detta inlägg… som rubriken pekar på är det ju ändå det mer litterära som står i fokus. Vi stannar vid att konstatera att det gått orimligt mycket tid för att de önskningar jag framförde då skulle falla i god jord nu.

För det andra;
finns det möjligtvis nån kopia på  de häringa listorna?
Jag är nämligen sjukt intresserad av att själv se hur jag har lyckats felstava så imponerande.

För jag minns minsann precis vad det var meningen att det skulle stå;
GUNGHÄST
För i den Icaaffären som vi handlade och mina systrar sommarjobbade fanns i förbutiken på översta hyllan just en sån. Den trånade jag väldigt länge efter. Nästan så länge så att jag förmodligen hade slagit knäna i golvet om jag hade fått den.
Men den kanske helt enkelt stod för högt upp på den där hyllan?
Det var ingen Ica-anställd som var tillräckligt lång för att nå den och så kanske de alla led av höjdskräck så ingen vågade klättra upp och hämta den.
Den hamnade vare sig i mitt julpaket eller i nån annans paket på många år.
Sen är jag rätt säker på att jag omprioriterade.
Världen vidgades och jag önskade nåt som inte fanns på nån hylla i nån förbutik, men längtan var lika stor och önskan lika väldig.
EN HUNDVALP

Föga förvånande blev det ingen sån heller.
”Det är sånt där man köper när man blir vuxen” sa min mamma.
Och så blev det.. men det är en annan historia…

För nu vill jag återvända till de där önskelistorna.
Där jag i alla fall gjorde seriösa försök att skriva just gunghäst och hundvalp.
Hur kunde de inte bara bli borttappade så länge utan även så fullständigt feltolkade?
För nåt måste ju ha gjort att det nu (några år senare) med trägen envishet börjar hända saker som är så fullständigt oförklarliga.
Ingen kan förklara varför det bubblar i rör som inte ska bubblas i.
Eller varför det känns när det inte känns ändå.
Eller hur det kommer sig att det rinner uppåt och neråt samtidigt.
Eller att allt blir kvar när allting ändå är reducerat.
Det kan bara va tomten. Som varje jul dök upp på farstubron i mitt barndomshem fast han inte fanns. UTAN att min pappa lämnade vardagsrummet. Och UTAN att min älskade morfar reste sig ur samma fåtölj som han satt i varje jul och sa exakt samma saker till exakt samma grejer i Kalle Anka firar jul.
Så kom inte och försök att få mig att tro att tomten inte finns. För det vet jag att han gör.
Lika säkert som att här bubblar i badrumsrören.

Jag tror… men jag tvivlar.
Jag tvivlar på att tomten är så bra på att tyda förhoppningsfulla barnbokstäver.

Men du är förlåten tomten.
Om du i jul tar och anländer med min högsta önskan så kan jag ha överseende med strul både här och där.

Add reply

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu