Archive for the ‘Toppar o dalar’ Category

27
Sep

Ja det går inte att göra annat än att erkänna.

Att veta sitt eget bästa och ändå inte ha mod, ork eller vett att följa det är inte bara dumt utan så nära tragiskt man bara kan komma.
Kan man kanske önska sig ett dygnslångt strömavbrott?


Eller ett oväntat besök som bara vägrar att lämna ens hem och fulla uppmärksamhet på hela helgen?

Det senaste vore förresten riktigt trevligt. Om det oväntade innefattade nån man faktiskt väntat lite på ett tag nu.  Men det är mest troligt inte i närheten av troligt. Kan jag tro. Eller skulle jag kunnat tro om jag hade kvar nån tro.

Nu vete sjutton om jag har nån sån kvar.
Jag har nog inte karaktär att klara av att ha och hålla fast i nån sån.
*nämen en bit choklad på det kanske…*

23
Sep

En enda ledig söndagseftermiddag på sketalänge hade man och va gjorde man då?
Jodå man passade på att planera upp den där trivselkvällen man ska ansvara för till kollegorna på torsdag kväll.
Helt gratis och utan tidsersättning valde man att göra det en eftermiddag när vilken Svensson som helst inte skulle kröka på stortån i arbetsväg utan att kräva rejäl OB-ersättning för´t.

”Men det tar ju inte så himla lång tid detta”
tänkte jag i vanlig ordning och drog iväg för att fixa.
Och det hade det troligtvis inte gjort heller….
….. om det bara inte hade varit så förbaskat roligt !!!!

Så det som kunde tagit en kvart tog i stället nästan två timmar.
Men nu är allt klart inför torsdan och kollegornas stora test så vad spelar det då för roll att middan blir lite försenad….

….. och skulle det nu vara så att någon kollega oroar sig pga denna bild så kan jag lova att dessa jyckar har inget (eller i alla fall väldigt lite) med
aktiviteten på torsdag att göra……

 

 

22
Sep

I dag är det nog dags att klara av ett måste.

Det finns ju en del såna i livet.
De flesta måstena är såna som kommer med jämna mellanrum och de kan va nog så knöliga o tradiga men de brukar oftast kunna fixas undan med lite ork, tålamod o tid.
Alla måsten är dock inte så enkla.
Det finns de måsten som tar mer tid, möda o engagemang.
Såna måsten tenderar dessutom ha den dåliga smaken att de kanske aldrig kan ordnas till.
De är äckligt förutbestämda och man kan hoppa jämfota i ilska hur mycket man än vill över det.
Man kan fan hoppa tills man hoppat ihjäl sig. Det där stutsandet har inte ändrat på nåt.
Eller för all del sätta sig i ett hörn o bara blunda.
Blunda så hårt man kan och bara hoppas att när man väl behagar öppna de blå igen så ska allt va som vanligt. Den taktiken hade varit för j-a skön…. om den nu bara funkat.

Misstänker starkt att den inte gjort det.
Jag får facit i dag.
Och skulle det visa sig vara så så lovar jag höra av mig så kan vi alla krypa upp i hörnen och blunda oss blinda.
Jag har förpaxat ett mysigt hörn… för jag kommer säkerligen bli sittandes ett tag!!!

18
Sep

upptäcker vad man skulle kommit ihåg och påminns om det man önskar man kunde glömma bort.
Det är lite synd.
Jag tror att min Alzheimer och jag skulle kunna ingå ett perfekt förhållande om vi bara fick möjlighet.

16
Sep

…. och då gäller det att börja förbereda sig.
Vissa gör det genom att skriva långa önskelistor.
Andra genom att bläddra runt i resekataloger för att boka utlandsflyget.
Någon har för länge sen beställt en uppsjö med julkort av säljande skolbarn.
En o annan är redan på det klara med exakt vilken gran som ska nallas i grannens skog.
Själv ska jag nu skrida till verket för att undvika ett sammanbrott.
För jag är rädd att den redan enerverande reklamhögen kommer nå oanade dimensioner när julklappshysterin förväntas drabba oss alla.
Och ska man nu ändå ha lapp på luckan så ska det väl va med stil och eftertryck…. så därför funderar jag på nåt i stil med detta;

15
Sep

Ibland känns det gött att få bli lite påmind om en annan tid.
Det är så lätt att i vardagslunken glömma bort att man inte alltid är… eller i alla fall har varit… en präktigt medelålders arbetstagare som varje dag snällt infinner sig på sitt jobb tre minuter innan arbetsdagen startar.

Nix minsann.
Det fanns allt en tid när Murklan inte alltid satt och va foglig och snäll.
Problemet är bara att det var en tid sen.
Och att man – i ärlighetens namn – kanske inte vågade ägna sig åt så där värst mycket huliganande eller rockerlivande.

Nej… det handlade nog egentligen om lite mer blygsam smygupproriskhet mot oskrivna sociala regler. Fåniga oskrivna regler dessutom. Som att vi alla skulle ha ett totalt obegripligt latinskt ordstäv som ledstjärna. Och inte en jävel visste innebörden. Knappt ens den som ståtade med själva citatet. Några månader med sånt och rebellen kom fram. Och därmed också citatet ”Ad Vegrikos per Latinos”.

Nu fick nog inte min rebelliskhet något direkt genomslag.
Det blev till o med så lite folkstorm runt det att jag själv glömde bort det. Tills häromdan.
När en trevlig människa påminde mig om det!
Flera år senare så kom han fortfarande ihåg just det.
Det betydde inget då.
Och det betyder inget nu.
Men ihågkomsten betydde verkligen en hel del.
Den värmde ett obstinat litet hjärta.

13
Sep

Första morronen på hela veckan när väckarklockan inte behöver börja skrälla förrän efter klockan sju. När man till och med vågade sig på att tänka tanken att man kanske kunde få möjlighet att behagligt vakna till av morgonsolens strålar.

Det är då mitt undermedvetna uppenbarligen väljer att bearbeta det som mitt medvetna kämpar arslet av sig att undvika.
Det är faktiskt inget jag behöver!
Och definitivt INTE klockan fyra på morronen.
Lite samarbete hade varit på sin plats kan man tycka.

Så därför kära undermedvetna är denna bild tillägnad just dig och bara dig.
Du får dessutom en fot-fuckyou. För jag råkar veta att fötter är det värsta du vet. Ska du välja en motståndare kan det va bättre att välja en som inte känner dig fullt lika j-a väl.

09
Sep

Två filmer på en o samma kväll.
Den ena i en biosalong, bekvämt tillbakalutad i salongsmörkret.
Och den andra hemmavid. Om möjligt än mer bekvämt men ideligen reklamavbrutet då det var tv fyra som stod för kalaset.
Två filmer med totalt olika karaktärer.
Först senaste Hamilton där herr Persbrandt springer runt i vältrimmat kropp och slår folk lite gula och blå eller bara totalt stendöda.
Sen det brittiska dramat Breaking and Entering där Jude Law trasslar till sitt redan trassliga liv genom att trassla in sig i lakana med den undersköna Juliette Binochet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten lagom hunkfight mellan två riktiga bad boys sådär på lördagskvällen.
Om det nu bara inte vore för en grej.
Persbrandts totala ohunkighet. Karln har ju aldrig varit nåt hunkig. Och inte gjorde hans tillfitning nån positiv inverkan på det heller. För att inte tala om frisyren. Vem i helvete var det som sattes att styla inför återkomsten av Hamilton på film?!? Inte ens i de blodigaste stridsscenerna kan jag sluta att sitta och glo på Mickes lugg som ligger som gigantisk adventsmossa, dock ej i vitt, i panntrakten. Rejält inflottad dessutom för det spelar ingen roll hur fort han än springer eller kraftigt han än sparkar så ligger vartenda hårstrå fixerat.

Nej säga va man vill om britterna men de vet hur man får till en ordentlig förförarfrisyr.
Och om det nu bara krävs lite trassligheter för att mister Law ska bli till sig så är han välkommen hit och trassla vidare. Yes indeed.

08
Sep

Efter en tur ute på byn för att beskåda rallybilarna som invaderat infarten till hemmet så inser jag hur hjälplöst lättlurad jag gått och blivit.
Eller om det kanske bara är så att jag inte riktigt fattar längre.
Vet inte vilket av det som är att föredra… kanske ändå det första. För lite blåögdhet låter liksom mycket yngre än vad trögfattande gör. Så jag går på alternativ nummero uno i det här fallet. Helt klart gör jag det.

Anledningen att jag blivit förd bakom ljuset denna gång var meteorologansvarige på Aftonbladet.
Jag är inte säker på vilka typ av ämnen eller kurser man ska ta för att kunna titulera sig meteorolog men jag är helt klart övertygad om att AB:s person på posten inte helt uppfyller kvalifikationerna.
Han/hon påstod igår att det denna lördag skulle bli läge att ta årets sista utomhusdopp.
Nu har jag ju inte ens tagit det första så jag tänkte att jag skulle passa på att ta de båda doppen i ett och samma liksom. Så gårkvällen bidde en enda lång uppladdning med packande av badväska och bikinilinjesuppiffande för att mötas av en småkylig och blåsig lördag.

Tack för den du. Hyggligt värre.
Men jag tror minsann det finns en klubb för er som lyckats.
Hör av dig om du vill bli medlem i denna växande skara. Jag har tillräcklig stor självdistans att jag kan bjuda på att hänvisa dig rätt.
Samt tillräckligt stor självdistans att jag kan glädja mig lite åt att de dessutom bemödat sig med fixa små pins att stoltsera med. För än så länge är det kanske en bedrift att lyckas lura upp mig på läktarn.
Så passa på alla intresserade.
Snart är det så enkelt att det inte längre är nån sport.

 

05
Sep

En knapp vecka in i september.
Sommaren är ofrånkomligen förbi… när jag drog iväg till jobbet i morse vid kvart i sex var det fortfarande mer mörkt än ljust och nästan varje morron är det långbyxorna som vinner kampen framför de mer korta varianterna. De få gånger som solen är vänlig nog att skina mer än en halvtimma får man nästan panik i jakten efter att suga ut det sista värmen ur den.
Den här sommaren värmde mig inte direkt…
vare sig kroppsligt eller andligt. Kylan genomträngde dessvärre det mesta och jag insåg rätt snart att envis kyla inte frambringar några positiva sidor i min karaktär. Det har varit ofrivilligt men sällan vackert. Kanske går det att lära av… även om jag tvekar över om jag vill hamna i en situation där läxan ska löna sig. Förhöret får nog ställas in tror jag. Det är nog bäst så. Skulle nog ändå inte våga lyfta pennan från skrivbordet i nåt försök att prestera.

När glädjeämnena inte, i likhet med nederbörden, står som spön i backen får man vara tacksam över sin förmåga att glädjas med andra. Som lyckan över att äga en galet go liten hundvalp eller när små små (ack så ovackra) fågelungar kläcks i grannarnas undulatbur. Eller en framgång på ett olympiskt mästerskap.
Och när sommaren i sitt sista andetag väljer att bjuda på en fantastisk dag / kväll i Vidingsjö utanför Linköping då kan man nästan ana ett hopp igen i allt det mörka. För mäster Lars han vet att blanda mörker, dysterhet, skönhet och hopp;

”Ska jag dö ska jag ha levt
och inte bara hukat mig för världen.”

 

YouTube Preview Image

 

31
Aug

En gång när livet tog emot lite så läste jag en sån däringa ”med-korta-små-klokhets-meningar-så-kommer-du-snart-må-mycket-bättre-bok”.
Många av er har säkert full koll på vad det är för liten bok med havshorisontsbilder som illustrationer som jag menar och för er som inte har en susning om vad jag talar om kan jag bara säga ett stort GRATTIS… and keep up the good work! Skulle nån av er dessutom vara villig att sprida hemligheten med hur ni gör för att aldrig hamna i motvind så är ni välkomna att ringa mig. För de där vackra bilder med korta citat böckerna har liksom aldrig hjälpt i långa loppet.
MEN… det går minsann att hitta små ljusglimtar i dom.
Som den här lilla texten;
”Det finns en person du ska leva med hela livet. Varje dag, varje minut och varje sekund.
Lär dig älska den personen. Ty han eller hon är ditt sanna öde.”

Nu var den kanske egentligen så där bra bara för att den inte var en mening kort.
Det är så rysligt svårt att få till jättemycket visdom på bara en mening.
Hur det än var så fastnade den där texten lite.
Jag tror att det ligger rätt mycket i det. Eller egentligen ligger allt i just det. Faktiskt.

Så när livet är otrevligt nog att på olika sätt loska en rätt i nyllet så gäller det att plocka fram det där.
Hur överjäkliga vissa dagar än må vara så är det i alla fall riktigt trevligt att få tillbringa dom med en person som man både tycker om och förstår sig på (här ska vi i ärlighetens namn erkänna att det emellanåt varit liiiite si och så…. det händer att man får ta sig små samtal med sig själv i enrum på kammaren också och försöka reda ut ett och annat).

Hur orättvist känns det inte då när ens egna undermedvetna visar sig vänsterprassla!
Bara sådär. Mitt i badrummet framför ögona på en. Eller rättare sagt framför näsan på en.
Doftminnen påstås vara bland de minnen man först skaffar sig i livet och de som är de starkaste.
Efter i dag är jag benägen att hålla med. Jäkla lukt. Och inte ens den ständiga jobbsnuvan som de underbara monstren på jobbet begåvat en med kunde göra sitt jobb att stänga ute doften.

Återstår väl bara en sak att göra.
Det får bli en dejt med mig själv i tv-soffan. Med lite tur kan vi reda ut det här så vi kan somna sams igen.

30
Aug

Två underbara forskningsrön har förgyllt tillvaron den senaste veckan.
Först var det danska forskare som kommit fram till att optimal viktminskning lättas nås genom att träna mindre och bara några dagar efter det nåddes vi av beskedet att lite choklad var dag är nyttigt.
Exakt VAD det var nyttigt för har jag glömt bort men för en gottegris som mig så var dessa resultat som ljuv musik.
Ända tills jag fick höra fortsättningen….
att det i båda studierna handlade om män.
Det var ju oerhört rättvist och hyggligt!!!! :(

Så medan karlarna ligger på sofflocket och smaskar praliner och vi kvinnor får trängas i elljusspår och på spinningkurser så tänker jag på allvar börja överväga att konvertera till hinduismen.
Och i mitt nästa liv ska jag reinkarneras till en man!

Det gäller bara att hinna med religionsbytet innan man dör i en hastig och outforskad (vem hinner med att forska om sånt när vi måste ha koll på viktminskningar) kvinnlig hjärtinfarkt.

20
Aug

Nån klok människa ska nån gång ha sagt att en bild säger mer än tusen ord.
Det kan va sant. Tillsammans med den tillhörande texten är i alla fall denna bild en klockren illustration på den gångna helgen.
För vad spelar väl färskpressad apelsinjuice i luggen, nyklippt blött gräs i ansiktet och banankladd i näsan för roll om man har trevligt under tiden? Om man bara vågar sig in i leken så kan man förresten upptäcka oanade talanger hos sig själv. För inte trodde jag att jag kunde briljera med potatis. Och dessutom vara själv om det!

Men ingen regel utan det gyllene undantaget tyvärr…
vissa saker måste nog ändå få ske ”the old fashion way”!
Hur jobbiga de än tycks vara.
Men att visa respekt ger respekt tillbaka.
Kan nog ligga en del i det…

18
Aug

Under den perioden i mitt liv när jag och mitt ex var småbarnsföräldrar så fick vi till slut ingå en liten deal för att överhuvudtaget klara av att föda våra söner.
Ja, alltså inte själva förlossningsdelen ( där är jag smärtsamt medveten om att det var jag som drog det tyngsta lasset) utan i själva inhandlandet av utfodringsmedel till de två juvelerna.
Efter en liten runda i vår Ica-butik gav sambon upp.
Hade vi fått handla i hans takt så hade det tagit tre minuter och tjugoåtta sekunder. Och då hade det i alla fall hunnit med att strula lite i vanlig ordning för tanten före honom i kön!

Nu tog istället mataffärsäventyret uppemot en halvtimma. Utan strulande tant i kassan.
Problemet var i stället en massa andra tanter och för den del gubbar.
Hela lokalen tycktes vimla av jobbföräldrar, jobbfarföräldrar och jobbmorföräldrar, fastrar och mostrar och grannar och gud vet vad till barn man haft under åren.
Det skulle tittas på sovande söner, sovande söners knappt synliga anletsdrag skulle jämföras,  pratas om de egna barnens framsteg och snedsteg, ges småbarnsråd av alla de möjliga slag och viskas förtroligheter om folks egna förlossningsupplevelser.
Jag anar att det var det sistnämnda som helt tog kol på tålamodet hos sambon. Han norpade i alla fall snabbt upp varukorgen och försvann raskt iväg mellan hyllorna för att avsluta iplockandet av varor.

Väl ute i friheten igen hann de automatiska dörrarna inte ens slå igen förrän han vänligt men bestämt sa; ”Inte en gång till!”
Det fick lov att bli en taktisk förändring. Endera småhandlades det var för sig eller så storhandlades det gemensamt på bortaplan.

 

Men som med allt annat finns det fördelar och nackdelar.
Mitt jobb har lärt mig en alldeles fantastisk liten sak att ta med mig ut i verkligheten ibland.
Den underbara förmågan att slå dövörat till.
Kan man inte det så kan man glömma att försöka ta sin halvtimmas rast i samma hus som förskoleavdelningen ligger kan jag säga.

Denna lilla gyllene förmåga får jag bruka med jämna mellanrum även på fritiden.
Det är rätt bra… för då slipper man i alla fall notera allt som hävdas runt ett pokerbord en sen fredagkväll.
Det räcker att man snappar upp det viktigaste; som att AA och skräpkort måste va den bästa Omahahanden preflop, att Samantha Fox och Sabrinas rivalitet på åttiotalet inte enbart handlade om musikalitet och att allt som skrivs eller läggs upp på Facebook är sanning!

Så det så… försök att snacka dig ur det!

På tal om dövöra, jobb och snacka sig ur nåt….
bara måste skicka med detta lilla guldkorn.
YouTube Preview Image

14
Aug

 

En lunchrast i november nån gång på åttiotalet så brakade det loss fullständigt.
Novembertristessen hade väl tagit tag i oss mellanstadieungar ordentligt. Fotbollsplanen var för geggig för att använda, småbollarna som man fick vid terminsstarten hade för länge sen studsat bort, snön lyste med sin frånvaro och ingen av oss iddes försöka oss på att reda ut det tilltrasslade långhopprepet.
Det fanns helt enkelt inget annat för oss att göra än att sitta ner och öva på våra sociala kompetenser. Vilket inte gick nåt vidare. Vi retade ihjäl oss på varann och på våra olater. Och eftersom olater är det farligaste man kan uppleva i den åldern och retligheter ligger överst i verktygslådan kunde det nog bara sluta på ett sätt. Och det gjorde det.
Men även denna rast tog till slut just slut och den välsignade inringningssignalen ljöd.
Intet ont anande stod vår mellanstadiefröken därinne och tog emot oss. Säkert hade hon planerat in nåt alldeles fantastiskt matematiskt som hon på ett pedagogiskt skulle dela med sig av.
Men som den erfarna och kloka lärarinna hon nu var efter så många år inom yrket, så la hon allt annat åt sidan. Hon förstod mycket väl att ingen av hennes upprörda elever var i sinnesmod att lära sig nåt om matematiska begrepp.
Hon satte sig istället ner och började tålmodigt att lyssna igenom alla de oförrätter som vi alla tyckte hade begåtts. När våra upprörda röster gnällt färdigt så log hon lite och så började hon berätta historien om en gammal släkting hon hade;

Hon skulle en dag ta sin kopp kaffe men upptäckte att sockerskålen var tom. När hon sträckte sig upp för att nå det nyinköpta bitsockerpaketet på översta hyllan i skafferiet så råkade hon tippa till det så att det for i golvet och sprack. Hela innehållet for ut där på köksgolvet.
”Ojojoj”, mumlade gumman, ”men det hade kunnat vara värre. Det hade kunnat varit strösocker”.

Nu är jag rätt förtjust i min gamla mellanstadiefröken.
Vi tillhörde en av hennes sista årskullar men hon lever fortfarande och det händer ibland att vi springer på varann ute i mataffären. Då ler hon alltid och hälsar på en med ens förnamn och så frågar hon hur det är med pojkarna. Det värmer en alltid lite att veta att fröken tänker på en. Hur gammal man än blir.
Därför tar det lite emot att erkänna att den där sockerhistorien kanske inte riktigt gick hem där och då. Men det berodde förmodligen helt på de upprörda känslorna i lokalen.
Man kan säga att hon gjorde en Friggebodlight där.

Nu är det ju ändå så att vissa saker dröjer sig kvar och jag kom att tänka på den där historien i dag efter att ha träffat en kollega som hade tråkiga nyheter.
Vi vet alla att livet inte alltid är så snällt. Det är inte ens i närheten av rättvist ibland.
Men den här kollegan hade gjort valet att titta på sina sockerbitar och tänka att det kunde vara förbaskat mycket värre.
De tyngsta sakerna i livet har vi som människor ingen chans att besluta över, men vi kan bestämma hur de tyngsta sakerna ska få påverka oss.

Inget i livet är för evigt.
Inte ens de utspridda sockerbitarna. Ta fram sopkvasten, sopa upp dem, spara en till kaffet, sätt dig ner med koppen, skicka en tanke till dina gamla lärare vars utlärda anekdoter förr eller senare alltid kommer att bli förstådda och låt livet gå vidare.

09
Aug

Tro det eller ej.
Men igår hade jag delvis en ”tillbaka till verklighetsdag”.
En ambitiös kollega tyckte att gårdagen var en bra dag att ha höstplanering på.
Jag kan säga att jag verkligen tycker om mina kollegor, men kanske inte alla deras idéer.
Vi som protesterade högst mot detta förslag lyckades i alla fall få till en tidig start så att möjligheten att komma hem till tv-soffan så tidigt som möjligt blev så stor som möjligt.
Vi hann planera både mycket och bra.
Dessutom hanns det med att få hälsa på de småkottar som redan gjort slut på sin ledighet.
Höra lite historier om sommaräventyr, få se hur mycket de växt och se lite av vad de lärt sig.
Men innan jag återvände till min tv-soffa igen så hade jag en sak till på programmet.
För några dagar tidigare hade jag ju fått en inbjudan.
En totalt oemotståndlig inbjudan till en uppvaktning av en alldeles speciell artonåring.
Den där underbara ungen jag lämnade från mig för ett tag sen öppnade dörren och visade sig ha fortsatt att utvecklas och växa.

Så mycket som kan ske på ett o ett halvt år.
Och så kort arton månader kan vara.
Så mycket som kan ske över en sommar.
Och så kort fem semesterveckor kan vara.

Men den där dan var allt lite nyttig.
Även för en Os:oman.
Jag fick chansen att träffa folk som påminde om hur härlig även vardagen är. Med alla dessa möten med underbara människor som jag både får påverka och som påverkar mig.
Det blir gott att återvända till verkligheten.
Om några dagar.
För nu har jag återvänt till tv-soffan igen.
Och tur är nog det. För jösses sicken dålig svenskdag det var i min frånvaro.
Och så slipper vissa bekanta bli oroliga och stanna upp cyklar och bilar och bekymrat ropa
”Men är inte du hemma!”

25
Jul

Det trodde man inte när man växte upp och ägnade timmar framför VHS:en. Att man en dag skulle vakna upp och inse att livet skulle påminna så brutalt om en av rollfigurernas.
Hade man anat det så hade man kanske varit extra mån om att lägga in önskningar till högre makter om att en dansant, men betydligt snyggare, danslärarJohnny skulle dra ut en från hörnet.
Eller att Rob Love helt obekymrat skulle kliva in i ens liv med naken ända efter ett hårt och brutalt pass ute på isen.

Ja efter att han varit ute på isen förstås. Inte jag!

Nej jag skulle ju mer stå där och vara ruskigt lik Julia Roberts med ett glittrande leende och ett underbart hårsvall.

Nu bidde det inte riktigt så.
Nånstans på vägen gick  även detta snett.
Men man får väl va glad att det inte blev än värre. Eller nåt.
Och foga sig med tanken att man istället blev som sin namne i en Lasse Åbergfilm.

24
Jul

Jag är den förste att erkänna att jag besitter ett av oxens mest karakteristiska drag.
Dubbeloxe som jag är.
(för er som inte är så bevandrade i astrologins underbara värld kan jag förklara att man är en dubbeloxe om man föds i just det ögonblicket som både sol och måne står i Oxens stjärntecken….
blev du inte klokare av detta (eller om möjligt än mer förvirrad) så kan jag förklara vidare. Men det skulle förmodligen sluta med att du lite uppgivet suckade av uttråkning så vi skiter i det tycker jag).

Jag vet hur man blir upprörd.
Men när man vet hur man blir upprörd så lär man sig rätt snabbt hur man gör för att sluta vara upprörd också.
Det brukar ta sisådär några minuter och sen har det gått över. Om nu ingen vänlig själ envisats med att gnugga in det, tjata in det eller envist påpekat det faktum att man varit upprörd.
Då kan det, förvånansvärt nog, ta lite längre tid.

Men så kan jag också bli hysteriskt upprörd.
Detta mina vänner skiljer sig markant från bara simpel upprördhet.
Denna starkt bubblande ilska gör att man, utan att tänka på att man inte är iklädd mer lämplig klädsel än ett par mysbrallor och en rymlig morronrock, plötsligt kan befinna sig  på Volvojakt.
Eller själva bilen skiter jag väl egentligen högaktningsfullt i.
Men den intelligensbefriade lilla snorvalpen till förare skulle jag gärna få tag i.

Och så när jag fått tag på honom så skulle jag nog sätta mig i hans Wunderbaumsstinkande förarsäte. Lätta på bromsen och behandla honom på samma sätt som han just behandlade en av gårdens kattkrakar.

Med andra ord Askersunds svar på Pamplonas tjurrusning.
I Volvotappning och med ett nötkreatur med tveksam klädsel.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu